Det är inte lätt när liten blir stor
"Det är inte lätt att vara liten", hör man ibland äldre människor säga, exempelvis till sina barnbarn. Gärna med åmig, pseudomedlidande stämma.
De äldre, om några, borde väl veta att det inte är lätt att vara stor. När du är liten har du extremt många fördelar. Att leva för stunden medför en enorm frihet. Du behöver inte reflektera över klavertramp eller sätta upp framtida mål. Det finns inga måsten och du kan skita i det mesta. Visst, du måste stå ut med upprepade förmaningar från den auktoritära vuxenpersonen i rummet, men vad bryr du dig om det? Riv bort en bit tapet från väggen, torka ketchup på gardinen eller varför inte peta hunden i ögat. Det är bara gulligt. Men när du bryskt blir av med den där skeden för att den låtersåinihelvetemycketnärduslårdeniporslinstallriken, och du börjar darra på underläppen, så är det plötsligt någon som utbrister: ”Det är inte lätt att vara liten.”
Allteftersom åren går börjar du lära dig om hänsyn och ansvar. När du greppar dessa egenskaper, kommer du även att lära dig fulknepen. Du blir en knipslug kappvändare, och vrider om dolken i ryggen på bästa vännen. För du vill passa in, och inte bli lämnad ensam. Fastän priset är högt. Svikare. Växtvärken märks inte bara av hos dig som enskild individ, utan även i de grupperingar och lagformationer du hamnar i. Rockbandet. Fotbollslaget. När framgångarna blir för stora för dig och dina likasinnade kamrater, kan en svårartad hybris skönjas. Eller om ni pressas till att göra det ni inte längre brinner för, då kommer den där osköna klumpen i magtrakten. Du måste ge upp något, utan att ha nått slutpunkten. Förlorare.
Gemenskapen på din firma funkar bra så här i starten. Alla känner alla, och det är roligt. Men profithungern pockar på, så de anställda måste med ens utnyttjas som slit- och slängprylar. För du vill inte beblanda dig med folk som inte rättar sig i ledet. Förtryckare. På ålderns höst blickar du bakåt och begrundar din nuvarande livssituation. Genom barndomsåren önskade du av hela ditt hjärta att du någon gång kunde få bli stor. Tyvärr så gav denna resa dig inget annat än ett sinne svart av skam, och ett samvete mer förorenat än Östersjön. Du har en garderob, där skeletten skallrar i takt till dina ångesthulkningar över saker du aldrig fått gjort eller lyckats med. Stackare. Det är nu du helst av allt vill tillbaka. Du vill börja om. Du vill vara oskyldig och oskuldsfull. Du vill känna dig trygg. Du vill vara liten, även om det inte är lätt.
Mikael Strömberg
Jobbar som servicetekniker på matleverantören Mat på jobbet och skriver böcker