Sen som han var, så skjutsade min morbrors uppdragsgivare ut honom på plattan till det väntande planet (det här var längesen – nu skulle väl det vara omöjligt?). Min morbror, en arbetsklädd montör, rusar in, dörrarna stängs och planet börjar rulla. Han ser sig omkring och upptäcker att det sitter en massa japaner på planet. Lite udda kanske, men han tänker inte mer på det. Inte förrän flygvärdinnan påbörjar säkerhetsproceduren; Välkommen till plan si och så, destination Tokyo med mellanlandning i Moskva

Där sitter min morbror i arbetskläder, i plånboken har han fem kronor, och han funderar på hur de slantarna ska räcka i Moskva.
Inte säger han någonting heller.
Efter en stund sänker sig planet och landar trots allt i Umeå denna dag som var första april.
Jag funderar, skulle någon våga sig på ett sådant aprilskämt i dag?

När jag ändå är inne på det här med flyget, så finns det en del filmklipp på youtube som visar hur flygpersonal hottar upp den obligatoriska säkerhetsrutinen genom att rappa fram den eller genom att dansa fram mellan sätena. Undrar om de gör det alldeles frivilligt eller om det är ytterligare ett krav från chefen? Nu ska du inte bara sköta ditt jobb, du ska vara rolig också!

Men ibland går det inte alls att vara så där käck och rolig. När min vän busschauffören började ropa ut trevligheter i bussen var det en passagerare som ringde polisen. Det blev till att blåsa i alkometern. Kanske påverkade det att min vän har ett originellt utseende, lite vindögd sådär.

Undrar var gränserna går? Dansande stewards med flytväst och syrgasmask går tydligen bra. Vad kommer sen? Joddlande H&M-personal och nubbevisor bakom fiskdisken?

Carita Portuondo Andersson
Frilansande journalist