Vad gjorde man förr, när man inte var ett varumärke?
Mingel. Av alla mer eller mindre nya ord så är nog mingel det jag har svårast för.
Att göra alltså. Inte att skriva. Att ledigt och lätt flyta runt på en tillställning med okända människor är inte min grej. Jag kan flyta runt men inte ledigt och lätt. Jag brukar komma tidigt, klamra mig fast vid första bästa och hålla mig där resten av kvällen.
Inte röker jag heller så att fråga efter eld för att ha något att säga skulle bara verka konstigt. Toan brukar vara en bra tillflyktsort. Men har man varit på toaletten fler än fyra gånger på en timma så är risken stor att folk tvekar att ta kontakt även om de skulle vilja.
Ibland har jag försökt låtsas att det är ett ståupp jobb jag ska göra. Ett väldigt konstigt ståupp-jobb men sjukt bra betalt. Tyvärr är jag inte så lättlurad. Det gick lättare att låtsas att jag var på glammig gratisätarfest när jag provsmakade salami på Ica i fredags. Alla var där!
Vad hette mingel innan mingel? Hur gjorde man förr? Innan man var ett varumärke som skulle säljas? Vare sig du söker jobb, vill träffa en partner eller bara vara så sälj in dig själv, även om du känner att du passerat bäst före datum. Alla ska vara entreprenörer, alltid.
I dag ringer föräldrar till ”Knattetimmen” på radion och beklagar sig över att lärare bett deras blyga barn ta för sig mera. Jag var blyg, jag är blyg och blir glad när psykolog Malin Alvén säger att blyga måste få vara blyga. Blyga är bra på att iaktta. Hela tiden ska man lära sig ta plats. Kan inte alla bara flytta på sig?, undrar jag. Det är big business.
På nätet haglar det av kurser och tips om hur jag bekvämt ska röra mig bland folk, få fler kontakter och en roligaste fest. En sajt förklarar att minglandet är tvåtusentalets gåva till oss och jag undrar direkt. Får man byta? Gäller öppet köp? Tillgodokvitto?
Susanna Eklund
Ståuppkomiker och manusförfattare