Lugn och ro som facklig förmån

Det tar bara tolv minuter att förflytta sig till en annan värld. Saltholmens lyxvillor och skog av segelmaster krymper ihop i svallet efter skärgårdsbåten.  M/S Valö forsar fram mellan karga kobbar med skriande måsar och svirrande vindkraftverk – sen kliver vi i land i ett sommarparadis för Göteborgs arbetare.

”Knarrholmen” står det på bryggans väntkur i smäcker funkisstil. Semesterlunken slår emot oss direkt.
– Här ute går man ner i tempo, bekräftar fastighetsskötaren Ulf Svensson som visar oss runt på semesterön som ägs gemensamt av Handels och IF Metalls avdelningar i Göteborg.

En smal grusväg leder in i grönskan. Öns enda fordon är de handdragna kärror som gästerna får släpa sitt pick och pack på mellan båtbryggan och stugorna som ligger utspridda på klippor och i snår.

Knarrholmens historia finns ristad i en granithäll vid vägen: Skeppsredaren Axel Ax:son Johnson skänkte 1940 ön till varvsarbetarna på Götaverken. När anläggningen behövde rustas upp kring millennieskiftet gick Handels i Göteborg in med 10 miljoner kronor och blev hälftenägare.
– Det är toppen att facket har en sån här tillgång för oss medlemmar, tycker Eva Svedberg som jobbar i möbelaffär och hyr stuga 27 tillsammans med döttrarna Vanessa och Felicia.

Andra veckan i juni är lågsäsong och hyran 1 500 kronor. Standarden är enkel, även efter renoveringen för åtta år sedan då stugorna fick vatten indraget och ett uppiffat litet kök. Dagens lunch hos familjen Svedberg, köttbullar och mos, lagades på plats, men på fredag när Vanessa ska ha 13-årskalas får gästerna ta med sig pajen.
– Det är jättekul här. Så lugnt men ändå mycket att göra, säger Vanessa som sitter uppkrupen i överslafen tillsammans med Felicia och kompisen Clara, medan vädurskaninerna Vera och Ville halkar omkring på golvet och tigger knäckebröd.

Man kan bada på klipporna längs hela den kilometerlånga ön, eller på stora badplatsen där det finns brygga, hopptorn, sandstrand och havsbastu. Fast doppen blir hastiga i väntan på den riktiga sommarvärmen. Vid dansbanan bortom dusch- och toabyggnaden spelar tjejerna pingis och leker affär.

Skärgårdsnaturen är betagande. Vid ett par av stugorna med havsutsikt sitter människor med kikare och spejar ut mot övärlden. Ulf Svensson berättar att han både sett en havsörn och simmat ihop med en säl.

I en eka som guppar utanför Knarrholmens södra klippor sitter några som njuter av enkelheten.
– Det bästa är lugnet. Att bara koppla av och fiska, säger Leif Karlsson, som är ute och ror med tioåringarna Jonatan Mårtensson och Junior Acvdo.

Leif Karlssons far jobbade på Götaverken och Leif har besökt Knarrholmen i stort sett varje sommar i över 50 år. Jonatan och Junior stortrivs trots att fisketuren inte gett ett enda napp.
– Det är så lugnt här. Skönt att göra något annat än att spela Minecraft på datorn, säger Jonatan.

Hans lillasyster Felicia har gått iland tillsammans med barnens mormor Marina Breen, som jobbat i blomsteraffär och nu njuter av vildrosor, gräslök och styvmorsviol på den försommarfagra ön. Felicia och mormor spelar varpa med stenar och pinnar.
– Du är otrolig Flisan! utbrister Marina när femåriga barnbarnet prickar pinnen med sin specialsten från flera meters håll.

Umgänget med enkla medel över generationsgränserna är det bästa med livet på Knarrholmen, tycker Marina Breen. Förutom varpa spelar de fotboll, brännboll, kort och yatzy, allt efter humör och väderlek.
– Och så finns det en lag här på ön: Alla barn måste få glass minst två gånger per dag, säger Marina, och blinkar förtroligt mot Felicia.

De går iväg mot den lilla butiken som sitter ihop med restaurangen och utgör Knarrholmens nav. Det är här gästerna hämtar och lämnar stugnycklarna, här kan man hyra grill och köpa kött – eller få det lagat och serverat på krogen vägg i vägg. Byggnaden uppfördes i samband med stugrenoveringen för några år sedan. Helena Ivarsson är ny för säsongen som innehavare.
– Kundkretsen är begränsad, så det gäller att erbjuda sådant som går åt i stugorna, säger Helena Ivarsson där hon står bland solsprej, krabbfiskedon och vita bönor.

Kanske, kanske, kommer kundunderlaget att vidgas i framtiden. Tjänstemän från Göteborgs stad har besökt Knarrholmen och diskuterat utveckling med de fackliga ägarna. Det har talats om att bygga fler stugor och att förbättra vatten och avlopp – eventuellt i samband med att kommunen köper hela ön av facket.

Kommunen ser gärna att ön blir tillgänglig för flera. Ett steg i den riktningen är den musikfestival som arrangerades på Knarrholmen för andra gången i slutet av maj och som lockade över 3 000 besökare.
Sommargästerna har delade meningar om hur man bäst förvaltar deras skärgårdsidyll. Eva Svedberg pekar på minigolfbanan som ligger övervuxen och väntar på upprustning. Hon hör till dem som skulle välkomna mer liv.
– Om dom bygger fler stugor och utvecklar konceptet kan det bli som Volvos fritidsby i Bokenäs: räkafton, spa, uppträdanden och barnaktiviteter.

Leif Karlsson vill bevara ön som det paradis för Göteborgs arbetare den har varit alltsedan andra världskriget.
– Tar dom hit fler människor försvinner idyllen – och mina barndomsminnen.

Kvällssolen gassar när M/S Valö tar oss tillbaka till fastlandet med ett rytande som överröstar måsarna. Det sista vi ser av Knarrholmen är den smäckra väntkuren vid bryggan. I Saltholmen står spårvagnen och väntar.