Han vill göra LO mera radikalt

Handelsslipsen har han på sig, metallarbetaren från Kosta som varit LO:s ordförande i en månad nu. Han varnar dock för att han snart kan tvingas bryta löftet till Handels ordförande att alltid bära slipsen när han syns i media.
– Jag insåg inte hur många pressjobb som följer med det här uppdraget!

Alltsedan Olof Palmes tal i Emmaboda 1975 har Karl-Petter Thorwaldssons brunnit för arbetarrörelsen. Nu är det han som ska försöka läka ihop ett LO som sargats av inre splittring.
– De enda som har tjänat på att LO inte kom överens i avtalsrörelsen är våra motparter. Arbetsgivarna har varit ohyggligt samordnade. Kvinnodominerade branscher har fått något högre löneökningar men till priset av eftergifter när det gäller villkor, säger han.
Dock  utan att i detalj värdera till exempel den förlängda provanställning som Handels gick med på i detaljhandelsavtalet.

Till 2013 års avtalsrörelse måste tvistefrågorna om jämställdhetspotter och industrin som lönenorm ha lösts och de 14 LO-förbunden åter stå enade.
– Ombuden på LO-kongressen var tydliga till sina ledningar: ni måste komma överens. Trycket underifrån är superviktigt för vår förmåga att hitta en nödvändig kompromiss.
Sent i höst ska arbetet vara klart, lovar LO-basen. Han är tydlig med att löneskillnader mellan könen ska jämnas ut.
– Kvinnors löneinkomst är 73 procent av mäns. Det beror delvis på löneavtalen, men också på ojämnt föräldraansvar.

Karl-Petter Thorwaldsson menar att så länge kvinnor tar störst ansvar för hem och barn kommer arbetsgivare att prioritera män, och kvinnors jobb att präglas av deltid, visstid och vikariat. Därför vill han, precis som LO, införa fler pappamånader i föräldraförsäkringen. Och dessutom i lag eller avtal förkorta tiden det tar innan man får fast jobb.
– Inom Kommunal är visstidares snittålder 35 år, det är fruktansvärt! När jag var 35 var mina barn halvt utflugna, vårt liv hade aldrig funkat om inte jag och min fru haft fast anställning.

Som ordförande vill Karl-Petter Thorwaldsson göra LO mer radikalt. Han jämför med 1900-talets utmanande LO-förslag om löntagarfonder och den solidariska lönepolitiken som leder till utslagning av lågproduktiva företag. Enligt Thorwaldsson finns motsvarande sprängkraft i dag i något som var närmast självklart då: full sysselsättning. Sedan 20 år har målet om låg inflation lett till hög arbetslöshet. Nu är det dags att hitta tillbaka.
– Full sysselsättning är något svensk fackföreningsrörelse ska stå för. Arbetsgivarna har kunnat flytta fram sina positioner för att det står en armé av arbetslösa och väntar utanför.

Exakt hur det ska gå till är han ännu inte klar över. Men han vill se kraftfulla åtgärder för att hjälpa främst ungdomar och långtidsarbetslösa in på arbetsmarknaden. Bättre matchning, arbetsmarknadsutbildning, beredskapsjobb, satsningar på järnvägar och bostäder
– Det är lätt att hitta på åtgärder, men det avgörande är att ha politiker som tycker det är bättre att människor gör något än går hemma och blir fattiga.