”Jag önskar att vårt jobb var som på de där filmerna från Sverige vi får se när vi börjar här. Ett modernt svenskt företag med snygga möbler och bra villkor”, sa en av de Ikea-anställda då (läs reportaget i Handelsnytt).

Men så var det verkligen inte. Vår reporter fick höra vittnesmål om trakasserier av dem som gått med i facket och om en kultur där anställda fick bättre villkor om de skvallrade till företaget om vilka som gått med i facket.

Målet för facket i Turkiet är att få till ett kollektivavtal med Ikea, det som är så alldeles självklart här i Sverige, företagets hemland. Men trots att fackförbundet Koop-is, som organiserar anställda i turkiska butiker, jobbar stenhårt har inget hänt. Trots stöd såväl från facken här i Sverige, Handels och Unionen, och världens största yrkesinternational, Uni är kampen hittills förgäves.
Ikea gömmer sig bakom en obegriplig företagsstruktur, som innebär att det är företaget i varje enskilt land som bestämmer över de anställdas villkor – även om det svenska varumärket är detsamma. Och det Ikea vi känner, den svenska världskoncern som samarbetar bra med facket här hemma, struntar i att anställda på Ikea i Turkiet trakasseras när de går med i facket.

I början av 2010, för mer än två år sedan, tog de svenska facken fram ett förslag till globalt avtal för Ikea (länk till artikel). Det är ett avtal som innebär att företaget garanterar bra villkor på alla sina varuhus världen över. Ett sånt som till exempel H&M har. Än har inget hänt, Ikea förhalar frågan.
Nyss gick Handels och Unionen gemensamt ut och krävde globalt avtal.
– Utifrån de värderingar IKEA säger sig stå för och de grundläggande principer företaget nyligen antagit vill vi se att ord blir till handling och att principerna efterlevs i alla de varuhus som drivs i IKEA:s namn, sa Unionens vice ordförande Peter Hellberg i det gemensamma pressmeddelandet.

Ikea, det är inte en dag för sent.