Elvira fyller på fredagsmyset

Strax efter klockan åtta på morgonen parkerar en vit bil utanför Coop Forum i Kiruna. Ur kliver en kvinna. Pickalot står det på hennes svarta byxor. Men pärmen som sticker upp ur väskan avslöjar det mer kända namnet Karamellkungen, numera Candyking. Elvira Thorneus, Kirunas godisdrottning, har påbörjat sin arbetsdag.

Hon har inte alltid jobbat med att fylla på och städa livsmedelsbutikers sortiment av lösviktsgodis. För tio år sedan bodde Elvira nära staden Clorinda i nordvästra Argentina, Sydamerika. Hon hade en egen farm där hon födde upp kor och sålde för slakt. När det var dags för semester åkte hon och familjen som vanligt till Spanien. Men den här gången hände det någonting. Hon träffade Ingemar från Kiruna. Semesterflörten växte till allvar.
– Det var inte vad jag hade tänkt. Plötsligt, herregud, vi kommer att gifta oss, minns Elvira, tar fram passerkortet och vi kliver in på stormarknaden.

Elvira berättar att hon inte sålt farmen. Köttförsäljningen pågår fortfarande och huset står kvar. Farmen har varit i släktens ägo länge. Tanken är att hon och Ingemar ska flytta dit när deras två barn blivit stora och de själva är pensionärer. Samtidigt som Elvira pratar häller hon fem kilo dumlekolor ur en stor plastpåse. Kolorna landar på sin plats i en av godishyllans 98 lådor.

Just dumlekolor men också geisha, ”hallon- och lakritsdödskallar” och skumgummigodiset ”tänder”, som båda fått sina namn efter sina utseenden, är populärast på Coop Forum i Kiruna.

Stormarknadschefen Anders Wikström dyker upp. Han och Elvira hälsar glatt på varandra. Det är tack vare Anders som Elvira jobbar på Candyking. Hon, hennes man Ingemar och Anders stötte ihop på en restaurang i centrum. Ingemar driver Elgiganten och känner Anders. Elvira sökte jobb och Anders behövde en person som skötte plockgodiset på hans stormarknad. Telefonnummer växlades. Då blev det ingenting. Men några månader senare ringde Candyking upp.  
– Jag hade ju tänkt vara hemmafru, men herregud vad tråkigt det var. Kiruna är ju så litet. När barnen började dagis och skola visste jag inte vad jag skulle ta mig till.

Nu jagar Elvira fler timmar som så många andra inom handeln. Trots att Coop Forum i snitt säljer nära 100 kilo plockgodis per dag och Elvira servar butiker från Kiruna till Pajala till Korpilombolo med smågodis är behovet mättat och butikerna begränsade. Därför jobbar Elvira även på företaget Pictura. Hon fyller på deras hyllor i olika livsmedelsbutiker, bland annat Coop Forum. Företaget säljer gratulationskort och partytillbehör som sugrör, ljus och festhattar.

Det går undan när Elvira tvättar plastburkarna som smågodiset ligger i. Först sveper hon med trasan i botten, sedan fyller hon på.
– Det ska inte vara helt fyllt, utan lite lagom. Man fyller på bakifrån. Det är mycket viktigt att godiset är färskt, uppmanar hon.

När hon fyllt på är det dags att tvätta med tygtrasan igen. Nu ska lock och understa hyllan där godiset har en tendens att fastna tvättas. Alltihop diskas minst en gång i månaden. Skedarna som man tar godis med tvättar Elvira varje dag.

Strax före nio kommer första kunden och börjar plocka sin godispåse full. Elvira hälsar, backar lite och tar borsten som stått lutad mot godishyllan och sopar bort chokladbitar som hamnat på golvet. Då kommer en kund hon verkar känna.
– Det var Ingemars kusin, förklarar hon när han gått.

Sen fortsätter hon ihärdigt rengörandet. När allt är klart tar hon med de tomma kartongerna och plastpåsarna ut på lagret, buntar ihop dem och slänger dem på sophögen.

Bara en gång har Elvira skadat sig på jobbet och det var just när hon skulle pressa ihop de tomma kartongerna. Ena fingret fastnade i kompressorn. Hon var sjukskriven i två veckor och fick gå med bandage i en månad. Medan Elvira berättar om sitt tilltufsade finger sätter hon sig framför datorn. Naturgodiset har inte levererats till Coop Forum och nu ska hon ta reda på vad som blivit fel.
– Jag får beställa om och packa upp det på fredag i stället. Nu ska jag bara se till att mer godis kommer till fredag sen åker vi till nästa butik, förklarar Elvira.

Runt 700 kilo lösviktsgodis beställer hon till Coop Forum per vecka. Och plockar upp.
– Du skulle ha sett påsken. Folk var som myror på godiset. De plockade och plockade.
Den dagen jobbade Elvira i tolv timmar.
– Fast jag tog en snabb paus, åkte hem och låg i varmt badvatten för att mjuka upp mina stela leder, sedan var jag tillbaka igen.

När vi lämnar Coop Forum för att åka till stans Konsumbutik, och därefter Kirunas Ica Kvantum, skiner godishyllans lådor, godisets färger lockar och man riktigt ser hur mjukt och färskt det är. Man dras dit. Men inte Elvira. Hon äter inte godis.
– Då skulle jag rulla fram. Jag gillar däremot läsk. Och mat.

Saknar du dina kor ibland?, undrar jag.
– Jag trivs ganska bra med min man också, ler Elvira.