Hajpad second hand har schyst avtal

Vissa plagg skapar ren eufori på Beyond Retro. Som Levisjackan som kom in för några månader sedan.
– Den är från tidigt 40-tal, en av de första jeansjackorna som gjordes för järnvägsarbetare, säger Evelina Gustavsson som jobbar där.

Vintagekedjan säljer inget som skänks av privatpersoner, utan deras ”plockare” köper upp kläder i USA och Kanada. På lagret bredvid butiken på Södermalm i Stockholm prissätts varje plagg individuellt. Jeansjackan fick en prislapp på 10 000 kronor.
– Vi är anställda för att vi har kunskap om vintagekläder. Jag har jobbat i vintageaffär i London i sex år. Roligast är när man får in kläder man måste göra research på. Tråkigast är när det kommer 20 lådor 90-talsklänningar, säger Karolina Hedström.

Sedan anställda lyft frågan, har företaget tecknat kollektivavtal. Speciellt som kedjan har skapat sig ett namn i modepress och innebloggar, tycker personalen att det är en bra signal. Att man kan värna om personalen, även fast man är hipp och het. Att det snarare är helt rätt med schysta villkor.

Det hörs mest positiva röster från de anställda, men det finns ett litet missnöje. Man har behövt omorganisera, eftersom lönerna höjts. Kontors- och lagerpersonal ska jobba mer på butiksgolvet, och butikspersonal i fler än en butik. Ingen i den ordinarie styrkan har sagts upp, men man har inte ersatt vakanser och har mindre extrapersonal.
– Det är smällar man får ta för att få ett schyst avtal. Nu finns en rulebook att förhålla sig till, i stället för att vi ska komma på lösningar för stunden. Till och med cheferna tycker det är bra nu. När ett företag växer är det bra att det blir på ett schyst sätt, säger anställda Anton Annersand.