Kaxiga Frida frontade

Lägenheten i stan har bytts ut mot ett radhus. Den för fem år sedan ensamstående Frida Risberg ska gifta sig med Martin som hon var kär i redan på högstadiet. Ettbarnsmamman är nu föräldraledig trebarnsmamma.
– Det är fullt ös. I dag har jag gått upp alldeles för tidigt, gjort barnen klara för skola och dagis, lämnat, åkt snabbt hem och fått den lilla att sova, säger Frida Risberg hemma i köket som hon börjat acceptera alltid är stökigt.
Hon älskar småbarnslivet och säger att hon skulle kunna föda en hel kull. Ändå längtar hon lite efter jobbet i filmbutiken. Många förvånas över att hon ens är kvar på arbetsplatsen hon strejkade mot.
– Varför skulle jag inte vilja vara kvar och dra nytta av resultatet efter strejken? Jag har jobbat där i elva år och alltid älskat det. Roligast är lördagar. Alla är glada, barnen ska ha godis och film. Eller att kolla på alla som är jättebakis på söndagarna och knappt kan ta sig fram.

Hösten 2007 gick sju Handelsmedlemmar på Videomix i Kristianstad, Landskrona och Falkenberg ut i strejk för att arbetsgivaren vägrade teckna kollektivavtal. De fick ingen ob-ersättning, trots öppettider till klockan 23. Strejken pågick i nästan två månader. Hela tiden fortsatte butikerna att ha öppet med hjälp av dem som inte var med i facket.
– Samtidigt stod vi utanför som strejkvakter. Det var en bisarr situation med våra arbetskamrater, minns Frida Risberg.

Hon blev de strejkandes ansikte utåt. För sympatisörerna var hon en 24-årig ensamstående mamma som tog fighten mot stora rika chefen. Motståndarna tyckte att hon kunde byta jobb om det inte passade.
– Uppmärksamheten blev större än vi var beredda på. Och motståndet.
Hon minns speciellt de inte alltid så snälla kommentarerna om henne på bloggar och till tidningsartiklar. Minns känslan av maktlöshet när de trillade in. Hon blev förvånad över att det gjorde så ont att läsa, hon som var den starka tjejen ingen satte sig på.
– I början skrev jag tillbaka och försvarade mig, men till slut bestämde jag mig för att få energi av motståndet. Jag blev lite martyr och tänkte att jag förbättrar för många. Det gällde att inte vara nervsvag.

Redan dagen efter strejkens slut var hon tillbaka på jobbet. Stämningen var infekterad.
– Vi fick säga vår åsikt, de andra fick säga sin. Sen har vi aldrig pratat om det mer. I dag umgås jag inte med arbetskamraterna privat och det är mest kallprat på jobbet. Men jag ångrar inget. Jag är jättestolt.

Det nya kollektivavtalet ledde till högre löner vilket gjorde att flera fick sluta eller fick färre timmar. Fridas nya schema gick inte ihop med livet som ensam mamma. Hon behövde ett andrum, tog tjänstledigt, läste till nagelskulptör och startade eget. Men när hon fick sitt andra barn gick hon tillbaka till tryggheten i det fasta jobbet på butiken.
– Det var en kort karriär som nagelskulptör, men det är lite sån jag är, lite halvspontan.
Schemastrulet löste sig, men Fridas heltid blev 70 procent.
– Med kollektivavtalet får jag ändå ett par tusen mer i lön.

Vissa saker under strejken glömmer hon aldrig. Som egenföretagaren som kom fram, så arg att hon knappt kunde prata, och kallade dem snorungar. Eller de peppande ungdomarna som gjort egna banderoller. Nästan surrealistiskt tyckte hon det var att komma till prisutdelningen för ett fackligt hederspris hon skulle få.
– Alla visste vem jag var, folk viskade och pekade. Efterhand vågade de komma fram och det var jättestort för dem. Det är det sjukaste jag varit med om. Utan tvekan. Jag kände, det är ju bara lilla jag.