Det blir följden av att bemanningspersonalen oftast har sämre arbetsmiljö än om de varit anställda av ett kundföretag. Bemanningsföretag tar in personal, kör personalen i botten då vi oftast har de absolut tyngsta arbetsmomenten på arbetsplatserna. Personalen blir sjuk, orkar inte längre, får bestående skador. Bemanningsföretagen tar sedan in ny personal.

Kostnaderna för långtidsjuka inom bemanningsbranschen är ganska omfattande, och ett växande problem. Bemanningsföretagen i Sverige i dag gör sig oftast av med personal som de inte ”har någon nytta av längre”. De påpekar arbetsbrist då de inte längre har någon plats att placera ut skadade eller utslitna anställda på. Detta problem kanske i dag inte uppmärksammas så mycket. Men om cirka 40 000 av de 55 000 i dagens läge, har så kallade ”grovjobb” så har Sverige om 5–10 år i stället 40 000 extra personer med förslitningsskador eller sjukpension.

Dessa pengar är det förmodligen både du som läser detta och jag som skriver som får betala genom höjda skatter. Allt på grund av att kundföretagen och bemanningsföretagen kan ”köpa” sig fria från arbetsmiljöansvaret.

Jag tycker detta är fruktansvärt, och att både LO och ledande politiker i landet borde ta till sig detta. Det kommer bli en så oerhört onödig utgift i framtiden som så väldigt enkelt hade kunnat stoppas i tid, om någon ansvarig person hade reagerat i tid.
Frågan är inte om vi bemanningsanställda blir sjuka/skadade av vårt arbete… frågan är bara när. För mig personligen så tog det cirka två och ett halvt år efter det att jag började jobba på Proffice med placering på iIca-lagret i Helsingborg. Jag är långt från ensam om detta problem där.

Varför tas det varken hänsyn eller ansvar för oss på arbetsmarknaden? Den kortsiktiga kapitalismen gynnar inte Sverige i längden.