Högtryck i äggfabriken

Ägglukt är ingenting att leka med. Den är också det första som möter den som kliver in på Kerstin Gustafssons arbetsplats Svenska Lantägg i Skara. Först tvättas alla ägg. Noga. Beroende på ändamål går äggen sedan vidare till två separata avdelningar. De hela ägg med skal som ska vidare till livsmedelsbutiker går till avdelningen ”paketeringen” efter tvätt.

De ägg som ska till storkök går till avdelningen ”knäckeriet”. Här knäcks äggen, det vill säga delas, och pastöriseras innan de transporteras vidare till kund. Antingen som flytande äggvita, äggula eller olika blandningar beroende på om de ska användas till
köttfärs eller tårtor.

Det är i knäckeriet Kerstin Gustafsson jobbar – ett inte helt vanligt arbete inom Handels avtalsområde. Hon och hennes kollegor knäcker sönder 40 ton ägg varje dag. Odören blir en bondgårdslukt med en distinkt frän touche som tränger sig på. I alla fall om du är besökare.
– Nä, man blir immun. Fast när jag har haft semester, då känner jag, säger Kerstin Gustafsson och rynkar på näsan. Och där hemma
klagar de ibland. Åh nu luktar du så där igen

Klockan har slagit 07.00 och arbetet är i full gång och med påsken i antågande är det extra mycket att göra. Medan Kerstin Gustafsson övervakar själva knäckmaskinen, vars knivar knäcker ägget så att gulan och äggvitan delas, börjar Maria Hedberg lassa ägg på rullbandet, som forslar äggen till maskinen som knäcker äggen. Innan äggen når maskinen sorteras de spruckna äggen bort.
– I dag går det trögt. Äggen är sköra, spruckna, så vi måste stanna rullbandet hela tiden, säger Annica Skallberg och drar den ena röda hörlurskåpan från örat. Ur lurarna skvalar P4 Skaraborg.
Inte heller knäckmaskinen vill arbeta i dag. Slaggprodukterna blir för många. Filtret orkar inte och Kerstin Gustafsson måste trycka på stoppknappen flera gånger. Kollegan Maria Hedberg går in till Kerstin.
– Vill den inte? Måndagsmorgon eller?

Till slut flyter det på. När knäckmaskinen väl delat gulan och vitan från varandra lyser maskinen igenom gulan efter blod. Blodiga ägg slängs. Gulan och vitan rinner sedan i stora separata rör i taket bort till pastöriseringen. Här hettas de upp så att alla bakterier som exempelvis salmonella försvinner, för att sedan fortsätta vidare för inpackning.

Kerstin Gustafsson, Annica Skallberg och Maria Hedberg har jobbat tillsammans i tjugo år. Innan de kom till Svenska Lantägg var de alla arbetslösa. Ingen trodde att de skulle bli kvar så länge. Annica Skallberg hade bott i Danmark i fem år med sin danske kille. Där var hon utan jobb men när hon fick en dotter flyttade familjen tillbaka till Sverige. Här fick Annica jobb på Svenska Lantägg och hennes man fick arbete på mjölkföretaget Arla. Maria Hedberg hade haft olika ströjobb. 22 år gammal landade även hon på äggförsäljningsföretaget. Kerstin Gustafsson hade bland annat arbetat många år som dagmamma innan hon blev arbetslös. Hon ringde runt till arbetsgivarna i trakten. En dag fick hon napp.
– Vi är ett härligt gäng men det är helt klart ett monotont jobb, säger hon och stryker sig över sin ena axel, sliten av en gammal
arbetsbelastningsskada.

Helt ovan vid ägg är Kerstin Gustafsson inte. Tillsammans med sin man har hon haft en bondgård. De drev köttproduktion i liten skala och hade höns. Försörjde sig gjorde de på andra jobb, mannen inom industrin och Kerstin som dagmamma.
– Hönsen gick omkring lite som de ville. Det tycker jag fortfarande är viktigt. Att hönsen har det bra, sen om de är inomhus eller frigående utomhus ja det är av mindre betydelse. Men man får inte tänka för mycket på det. Då klarar man inte av att jobba här.

Svenska Lantägg har i dag inga höns, utan köper in ägg från bönder i hela landet. I Skara har det aldrig funnits några höns. Kerstin Gustafsson hade ett 20-tal. Men när hennes mans kropp slitits ut av det hårda industrijobbet blev de tvungna att sälja gården. Djuren sålde de först. Sen gick flytten in till staden. Men det funkade inte. Nu bor de i en villa i utkanten av Skara och trivs bättre.
– Det var jättejobbigt, trångt och instängt, särskilt i början. Jag saknar fortfarande djuren. Fast bondgården bara var en bisyssla.

Klockan slår 08.30. Det är dags för fika. I dag är det Margareta som har dukat fram frukosten. Hon jobbade tidigare som frisör och det är där hon har sitt hjärta. Men hon har accepterat att hennes astma, som hon fått av de kemikalier som finns i hårfärg, gjort frisöryrket omöjligt. I 19 år hade hon egen salong. På Svenska Lantägg har hon varit i 13 år.

Kaffekoppar, servetter och skedar till alla elva som i dag jobbar på knäckeriavdelningen är på plats på bordet. Skeden ska de – givetvis – äta ägg med. De flesta vill ha hårdkokt. Aldrig utan salt, är Kerstin Gustafssons motto. Helgens öden och bravader och måndagens jobbstrul avhandlas över frukostbordet. De som inte har matlåda med sig beställer mat från en restaurang i närheten som kör ut lunchen till dem. 08.47 är det tomt i fikarummet.

Ett av Kerstin Gustafssons tre barn jobbar också på Svenska Lantägg. Hon heter Maria Dahlin. 23 år gammal började hon jobba på paketeringen, avdelningen för de hela ägg med skal som säljs i pappkartonger i livsmedelsbutiker. I dag har hon fyllt 38 år.
– Att ta över bondgården var aldrig ett alternativ, säger hon.
Maria Dahlin är inte ensam om att jobba med sin mamma. Runt sex personer har sin ena förälder – oftast mamman – här. Så även Hanna Gerhardsson.
– Det är bra arbetstider och jag jobbar heltid, säger hon.

Innan äggen landar på Coop, Ica eller Axfood ska de sorteras och genomlysas för blod. De ägg som är blodfria fortsätter sedan på ett löpande band som väger och sorterar äggen i XL, L och M/L. Ju yngre höna desto mindre blir storleken på hennes ägg. Äggen paketeras sedan ner manuellt i äggkartonger. Runt 100 000 ägg paketeras i timmen. Sedan plastas de in och ställs på pallar för hämtning.

Svenska Lantäggs produktionsanläggning i Skara stod klar 1987. Många har jobbat här sedan dess. Tidigare fanns det två produktionsanläggningar. Men nyligen varslades ett 30-tal personer i Hässleholm då stället ska läggas ner.
– Man blev lite rädd, betyder det att vi är näst? Men det verkar vara tvärtom. Vi hade tur här, säger Kerstin Gustafsson som också är klubbordförande.