Kassörerna ska numera öppna kundens äggkartonger för att kontrollera att äggen är hela samt öppna upp alla påsar så att kunden bara kan börja packa. Som före detta kassör är det omöjligt att inte reagera på sådan läsning.

”Hur svårt kan det vara att öppna en äggkartong?” frågar chefen i artikeln. Frågan är dock inte hur svårt det är att öppna en äggkartong eller en påse, utan snarare hur det känns att öppna flera hundra per dag. Vågar jag gissa på att chefen i fråga inte själv jobbat i kassa och känner till de förslitningsskador som följer med det?

”Många som jobbar i kassan vill att det ska gå snabbt, men förstår inte helheten”, fortsätter chefen. Nej, det är möjligt att kassapersonalen inte förstår helheten och inte är det särskilt konstigt. De flesta kassörerna i min forskning menar just att det varken ges tillfredsställande information eller finns någon egentlig arbetsrotation att tala om. Medan kassörerna av den anledningen saknar översyn, saknar cheferna i sin tur ofta förståelse för hur arbetet och mötet med kunderna fungerar i praktiken.

För min inre syn ser jag mig själv i kassan öppnandes påse efter påse medan kunderna med stora ögon frågar vad jag sysslar med. ”Ursäkta, men jag klarar allt av att öppna mina påsar själv”, säger en dam förebrående. Nästa kund ser i stället djupt kränkt ut när jag på äkta servicemanér öppnar såväl påsar som äggkartonger. ”Jag har då rakt inte stulit något!” försvarar hon sig. Kön växer, såklart, och kunderna harklar sig irriterat. ”Att det ska ta sån tid”. ”Kan de inte öppna en till kassa?” ”Jäkla dålig service nuförtiden!”.

Helena Lundberg
Arbetsforskare och författare