”Ju mer vi bor tillsammans…”

När Magdalena Ingberg, som kallas Magda, och Sarwar Osman fick sitt andra barn räknade de ut att de skulle tjäna en timme om dagen om de skulle slippa laga mat. Då valde de att flytta till kollektivhus och får då lagad middag fyra dagar i veckan. Lite får de ju jobba för det; vanligtvis lagar Magda middag till grannarna en gång var tredje vecka ungefär. Sarwar Osmo brukar sköta inköpen.

De bor i Stolplyckan i Linköping, Sveriges största kollektivhus med 130 lägenheter. I Sverige finns ett fyrtiotal liknande hus, där var och en har egen lägenhet men där det finns många gemensamma lokaler och där de boende äter tillsammans åtminstone några gånger i veckan. Aktivitetsnivån varierar från hus till hus.

För tillfället har Magda flera jobb, bland annat som demonstratör i butik. Sarwar Osman jobbar i den familjeägda matbutiken Östensson i Linköping. För  Magda är kollektivhus perfekt. Alla arbetsgrupper och grannar gör att det är lätt att sätta igång nya projekt, och det vill Magda.
– Jag gick till exempel med i ateljégruppen när jag flyttade hit i höstas, vi är där och pysslar med barnen, berättar Magda och visar brandbilen, scenen och allt det andra som barnen byggt.

Med oss på rundturen är dottern Ronja, sju år, och hennes kompis Vega. I dag är det Vegas mormor Margareta Hedin som står i storköket och lagar middag till alla. Hon flyttade hit för några år sen när hon blev änka och ville komma närmare dottern. Vi går vidare i korridorerna. Här finns en stor gymnastikhall, ett snickeri, ett café, ett syrum, en keramikverkstad och en del annat. Stolplyckan är många hus sammanbyggda med glasgångar till en sammanhängande huskropp. Förutom kollektivhusets hyresgäster finns här servicelägenheter för äldre och specialbostäder för funktionshindrade insprängda bland dem.
Det gör Stolplyckan till ett ovanligt kollektivhus. Många av lokalerna används av den kommunala verksamheten under dagtid. På dagtid lagar anställd personal mat till restaurangen, där vem som helst får äta. Men klockan fyra tar kollektivhuset över. De har egna kylskåp, frysar och skåp.

Maten som kostar 25 kronor per vuxen serveras i caféet som är mindre och hemtrevligare än den stora restaurangen. Här finns också barnens lekrum med böcker och leksaker, så de yngsta slipper ha tråkigt om de vuxna vill umgås med varandra.

Magda berättar hur enkelt mycket blir med ett kollektivhus. Tidigare tragglade hon ensam  med stickningen. Nu får hon både hjälp och trevligt sällskap på syjuntan. När hon efterlyste skott av pelargoner i en av husets facebookgrupper hade hon bums fem stycken utanför dörren.
– Och på fredag har vi zumba och afrikansk dans i gympasalen. Det har jag fixat, berättar Magda mellan tuggorna.

För den aktive – eller den som vill göra det lättare för sig – är kollektivhus ett praktiskt val. I Stolplyckan väljer man hur aktiv man vill vara. Magda gillar att ha mycket på gång. Och idéer saknas inte. Är det inte Magda som har dem, så kommer de från någon annan av de hundratals boende i Stolplyckan. En av de senaste idéerna är att skaffa höns.

Skriven av: Carita Andersson.