Många har skit på jobbet, det märks i tråden ”Frågor om lagar och avtal på arbetsmarknaden”. Ofta handlar det om hur det är att jobba i butiker utan kollektivavtal. Svaren brukar låta ungefär så här: ”Du bör under alla omständigheter gå med i facket.” Sen håller andra med.

Den positiva inställningen till facket märks också på att Handels som ett av få LO-förbund ökar antalet medlemmar. När man läser om facket på Flashback (ett forum där även rasism och fördomar kan få fullt utlopp) så undrar man: Är det kanske ett gäng förtroendevalda från Handels som bevakar trådar och träget svarar på inlägg och förklarar skillnaden mellan att ha kollektivavtal och inte, mellan att vara medlem och inte. Bra jobbat i så fall.

Dåliga villkor på jobbet finns i alla branscher och ibland är det vi som konsumenter som, kanske omedvetet, bidrar till att de kan fortsätta. Ta till exempel lågprisflyget Ryanair som är i hetluften just nu. Har ni hört uttrycket ”There–s no such thing as a free lunch”? Meningen är ungefär att man aldrig kan få något gratis, det är alltid någon som i slutänden måste betala. I Ryanair-fallet är det de anställda som betalar med dåliga villkor för att företaget ska kunna sälja jättebilliga biljetter. Ryanair har inget kollektivavtal och anställda där vågar inte vara med i facket, då kan man få sparken. Så nu har piloterna bildat ett anonymt nätverk i vilket de ska försöka driva sina fackliga frågor.

Men hur kan det vara så uselt egentligen? Jo, därför att vanligt folk tyvärr hellre flyger billigt än betalar för att de anställda ska ha det bra (trots att det rimligtvis borde vara risk för att de dåliga villkoren till sist påverkar flygsäkerheten). Så här kommer dagens uppmaning: Är du det allra minsta lilla solidarisk, välj bort ”flygvärldens gangsterbolag”, (som det uttrycktes i en ledare i en stor dagstidning).

Men det finns bra historier också. Om hur utsatta människor faktiskt kan få upprättelse. (Läs artiklarna här). Det handlar om de kinesiska gästarbetarna som utnyttjades å det grövsta av företaget. De vände sig till Handels i Göteborg och fick hjälp. Visserligen måste kineserna återvända hem, eftersom de inte längre har något jobb i Sverige. Men i stället för att vara utblottade fick de med hjälp av de engagerade och duktiga ombudsmännen rimligt betalt i efterskott för sitt hårda arbete.