En sång till glöggen

Det är fredagskväll i Göteborg. Medan after work-menyerna dukas upp på krogarna runt om i stan samlas ett tiotal medlemmar i kören Tidens gång, Tidens (s)ång på Arbetarrörelsens bokcafé på Järntorget. Där håller de en annan tradition vid liv. Den att sjunga kampsånger och arbetarvisor. Omgivna av böcker och affischer med vänsterbudskap och till tonerna av dragspel, banjo och gitarr stämmer de upp svenskättlingen Joe Hills klassiska Prästen och slaven:

Arbetsbröder; vak upp och slå till!
Vi kan skapa en värld om vi vill.
De ska höra oss innan vi dör
vi ska sjunga för dem i vår kör.

Sånger har alltid använts som ett verktyg för att nå ut med budskap och för att skapa en känsla av sammanhållning. Och från arbetarrörelsens historia finns en rik skatt av sånger. För medlemmarna i kören Tidens gång, Tidens (s)ång är det just gemenskapen som är det viktiga.
– Vi träffas en gång i veckan för att sjunga, prata politik och ha trevligt tillsammans, säger Glenn Andersson, pensionär och dragspelare.
Kören bildades för fem år sedan. Glenn Anderssons son frågade om de inte skulle samla ihop ett större gäng
i stället för att bara sitta hemma i lägenheten och sjunga. Sagt och gjort. Snart var de en sammansvetsad grupp på runt tio personer som träffades en gång i veckan. Efter ett tag såg Katarina Bredberg, kontorist på Socialdemokraternas kansli i Göteborg, till att kören drevs som en studiecirkel. Det har inneburit att de kan hålla till på Arbetarrörelsens bokcafé vid Järntorget i Göteborg och att de bland annat har fått åka iväg på kursgårdar för att öva tillsammans.
Namnet är taget från deras husbibel, Tidens sångbok, i vilken en stor del av arbetarrörelsens sångskatt finns samlad. Förutom Joe Hill finns det bland annat sånger av Woody Guthrie, Bob Dylan, Dan Andersson och Cornelis Vreeswijk. Men namnet anspelar också på att de flesta medlemmarna i kören är socialdemokrater.

Ett minnesvärt ögonblick med kören är därför när de fick uppträda på Socialdemokraternas 1:a maj-firande på Götaplatsen.
– Det var mäktigt. Götaplatsen är ju klassisk mark. Vi stod på scenen och sjöng när den stora blåsorkestern och hela tåget kom gående upp mot oss, säger Katarina Bredberg.
Oftast uppträder kören dock i mindre sammanhang. De brukar bli inbjudna till möten, vårfester och julbord som olika socialdemokratiska föreningar i Göteborgsområdet arrangerar. Fast uppträda är fel ord. Glenn Andersson berättar att de alltid har med sig sånghäften med alla sånger och att de sjunger med, inte för.
– Vi ser till att de som är med kommer igång och sjunger tillsammans. Meningen är förstås att vi ska lätta upp de här tråkiga mötena som facket och partiet har, säger han och skrattar.
Så här års är det förstås julborden som dominerar. Tomteluvorna plockas fram och arbetarsångerna blandas upp med klassiska julsånger som Nu är det jul och Rudolf med röda mulen. I år ska de uppträda på tre eller fyra julbord. Fler hinner de inte.
Jullåtarna sitter som de ska och snart är den timslånga repetitionen över. Men den goa känslan sitter kvar längre. Det är till och med vetenskapligt bevisat.
– Det finns forskare som har studerat hjärtrytmen hos människor som sjunger tillsammans. Hjärtslagen går i takt efter att man har sjungit. Man mår helt enkelt bra av det, säger Rolf Andersson, gitarrist i Tidens gång, Tidens (s)ång och taxichaufför till vardags