”Samhället upplevs inte som rättvist”

Man missbrukar liberalismen och låter sig styras av det globala storkapitalet. En liberalism som egentligen hävdar att individen är ett mål i sig, inte ett medel för något eller några andra. Alla andra ideologier tvistar nämligen om vem som ska styra människan och för vilka mål, det kan vara samhällsnyttan, historien, ekologin, klassens, nationens eller rasens välgång. Därför är liberalismen alltid en kamp för människan och hennes frihet mot både höger och vänster, mot både nationalstater och globala kontrollambitioner.

Vad är det då för samhälle vi vill leva i? Är det ett samhälle där myndigheterna begår systematiska övergrepp mot de egna medborgarna? Ett samhälle där en omfattande avlyssningen hotat det fria ordet? Ett samhälle där skribenter och författare censurerar sig själva på grund av rädsla för repressalier? Ett samhälle där risken för etniska och socioekonomiska motsättningar kommer att öka och spela i händerna på allehanda profitörer och politiska liksom religiösa extremister.

Den sekterism som sprider sig bland de politiska partierna hotar demokratin. Den politiska dialogen blir omöjlig att upprätthålla. Frågor som uppmärksammas av eldsjälar tigs ihjäl. Debattartiklar i dagspressen och inlägg på offentliga webbplatser förbli utan svar från de ansvariga. Etablissemanget upphöjer sig och sina ideal och anser sig vara väktare av den enda och rätta livsåskådningen. Mindre politiska grupper demoniseras både till vänster och höger. De egna misslyckanden tillskrivs alltid någon annan och man inser inte sin egen skuld i det som sker.

Klart att man misstror statsmakternas avsikter med den omfattande avlysningen som sker när den svenska regeringen håller sig passivt till de hackerattacker som riktas mot Europa och Sverige av utomeuropeiska stater. Att den nationella lagstiftningen anpassas efter påtryckningar från andra länder. Att statsmakterna tycks företräda någon annan än den egna befolkningen blir allt tydligare när personer som avslöjar olagligheter i den offentliga författningen blir föremål för brottsmisstankar i stället för att de myndigheter som begått de verkligt allvarliga brotten utreds och ställs till svars.
 
Man kan ställa sig frågan varför de stora problemen med arbetslöshet, nyfattigdom, utanförskap till följd av sjukdom eller etnicitet, eller den undermåliga skolan, den allt sämre sjukvården och de ekonomiska experimenten med den ökande privatiseringen av skattefinansierade verksamheter inte väcker behovet av att formulera nya lösningar för att förhindra den katastrof som kan skönjas antågande.

Ett folk som berövas rätten till privatliv och personlig integritet, ett folk som fruktar sin egen regering och saknar förtroende för rättsväsendet kommer förr eller senare, att söka sig till de mindre konventionella metoderna och idéerna för att återskapa ett samhälle som upplevs som rättvist av flertalet.