”Facket måste möta oss i vår vardag”
Jag heter Annica och har nyligen blivit förtroendevald. Jag vet inte om jag är en typisk åttiotalist, en typisk handelsanställd eller en typisk facklig representant.
Men jag är tveklöst ett barn av min tid, som nu jobbar aktivt för att andra barn av samma tid ska hitta till facket, för att vi alla ska kunna hitta tillbaka till ett hållbart yrkesliv och samhälle.
Vi är många i min generation som brutit upp, som flyttat från familj, gamla mönster och vissnande småstäder. Många trodde att vi hade alla möjligheter. Vi hade världen för våra fötter, kunde resa, jobba när vi ville, ta dagen som den kom. Att vi ville ha det så.
Men mer än någonting annat vill vi, som alla människor, ha trygghet. Möjlighet till en fast anställning, därmed kunna få bostad och påbörja ett självständigt liv. En lön som man kan leva på, en arbetsplats där kollegerna ser en, där man är en del av ett sammanhang och får känna sig betydelsefull, sedd och respekterad.
Under mina år som handelsanställd har jag sett kolleger som offrar sina kroppar, sitt mående och sina liv för att få den tryggheten. Arbetsgivarna har alla villkor på sin sida idag, som anställd ska man, i tacksamhetsskuld över att inte tillhöra den grupp som är arbetslösa, arbeta livet ur sig. Åsidosätta fritid, hälsa, familj och vänner för att jobba. Jobba snabbt, lyfta tungt, inte vara sjuk, alltid vara på topp, inte ifrågasätta. Jag och mina kolleger är konstant otillräckliga, mår dåligt och blir sjuka. Vi blir för trötta för att orka säga till eller be om hjälp. För rädda om våra jobb, som uppehåller våra liv, för att våga.
Vi behöver facket mer än någonsin, men facket måste också se och möta oss i den vardag som är vår. I informationssamhället, i vår vardag, med våra förutsättningar.
Jag är utbildad journalist, har läst och skrivit för att uppmärksamma missförhållanden och göra samhället bättre för den lilla människan. Men inget uppdrag har känts så relevant som att jobba fackligt för mina kolleger inom Handels. Vår tids arbetare som behöver en röst. En röst som lyfter dem ur den vinstdrivande ekvationen och påtalar deras värde. För siffror finns ingen empati, men människor däremot, har rättigheter som måste försvaras.
Jag är stolt över att få vara en del av Handels nutid och framtid. Vi har ett stort och betydelsefullt jobb framför oss, och jag ser 2014 som året då vi tillsammans förenar gamla och nya medlemmar i ett modernt fackförbund, som byter sjukskrivningar och otillräcklighet mot hållbarhet och trygghet.
Annica Hedbrant
Etnolog, journalist, butikssäljare
Nyblivet Handelsombud och skyddsombud