Har många krönikor ”färdiga i huvet” men kom inte fram till vilken jag skulle välja.
Och mitt i allt velande kom jag på en till, så den fick det bli.
Den får handla om just min svårighet att välja eller bestämma mig när det kommer till olika saker.
Har så länge jag kan minnas lidit av detta – ja lidit kanske är att ta i men det är jäkligt jobbigt många gånger ska ni veta.
Ser jag till exempel en snygg tröja och upptäcker till min fasa att den finns i tre olika färger – då kan jag inte välja en utan köper alla tre!
När min son, som för övrigt också ärvt denna jobbiga egenskap växte upp så var det åtskilliga gånger jag hörde mig själv säga till honom.
– Men snälla du bestäm dig nån gång – för att i nästa sekund tänka ”vem är jag att kräva det, som inte kan bestämma mig själv”.
– Hur många är ni som bor här egentligen? frågade en av hans kompisar när de stod i vår hall när de var i tioårsåldern, de är 20 i dag.
– Det är jag och min mamma, svarade min son.
I skohyllan stod det en massa likadana skor fast olika färger så intrycket gav nog att det bodde en storfamilj där.

För 14 år sen va vi i en kiosk, jag ställde mig i kön precis när min son frågade om han kunde få tuggummi. Han skulle som ni förstår välja tuggummi, det tog sin tid vilket resulterade i att jag släppte två kunder bakom mig före, varav den ena köpte två trisslotter.
– Nä nu får du välja ett tuggummi och komma, sa jag med bestämd röst för jag ville ju hem.
Till slut valde han och jag ber kvinnan bakom disken om två trisslotter även jag.

Kan säga att när vi kom hem så bestämde jag mig för att det vi lider av absolut inte alltid är av ondo, jobbigt och tröttsamt. För en av mina lotter gav 100 000 i vinst.
Min sons velande resulterade i ett tillskott i kassan för vår del som egentligen kunden efter mig skulle fått glädje av ju!
Så denna jobbiga och tröttsamma egenskap min son ärvt av mig tar jag mer än gärna åt mig av faktiskt, ja i alla fall en gång.

Annette Sandberg
Lagerarbetare på Martin & Servera