Det är en sorts befrielse att packa ihop alla sina grejer, tvinga sig att kasta en massa skärp, tränga ihop allt på en mycket mindre plats än där de var förut. Men det är också en förbannelse. Hur kunde jag vara så dum att jag slängde det där viktiga pappret? Den där rapporten om bostadspolitik i Östeuropa, var har jag lagt den nu? Stress, stress, stress.

Något som definitivt är en förbannelse är att tappa alla rutiner, alla högar med viktiga papper som en visste precis vad de innehöll. Nu ligger de bara i nån låda. Är de viktiga? Förmodligen inte. Men de hade en ordning, som de inte har längre.

Det liknar att flytta hemma. Hemma har jag efter en inställd flytt haft de mesta av mina kläder, mina böcker och mina köksgeråd i flyttkartonger sedan september. Jag kommer flytta snart, sannolikt, så det vore bortkastat att riva upp kartongerna igen.

Nu blir jag förmodligen kvar i samma rum efter kontorsflytten så det kanske är läge att sortera upp i de där högarna. Kanske ska ta de tomma colaflaskorna till panten. Kanske ska göra det lite hemtrevligt igen.

Det sägs att sånt är viktigt. Jag vet inte, den krukväxt som stod på mitt rum när jag började överlevde inte länge. Jag har satt upp affischer, fotografier och en flagga från proteströrelsen mot Irakkriget som brukar kunna starta intressanta diskussioner. Men min inställning till min arbetsplats är att det såklart bör vara god arbetsmiljö, hygglig lönepolitik och annat sånt självklart. Men måste mitt rum verkligen vara hemtrevligt? Jag bor ju inte där. Och jag har inga ambitioner att göra det heller.

Jag har haft arbeten där gemenskapen och trivseln varit bra men där arbetsmiljö och lönepolitik varit skräp. Där ville ingen vara kvar.

Som alltid är säkert en mix av de båda världarna det bästa. Arbetsplatser med dålig kamratskap och usel arbetsmiljö men bra löner blir nog inte heller så kul efter ett tag.

Det jag främst ser fram emot nu när ombyggnationen snart är slut är slippa irra runt. Jakten på fruktkorgen, kopiatorn, videokonferenssystemet, kaffekopparna och mycket annat har tidvis varit tidsödande och mycket frustrerande. Snart har var sak sin plats. Och när jag pantat colaflaskorna blir jag en hundralapp rikare eller så. Finlunch.

Hur jag gör med flyttkartongerna hemma? De får stå kvar, som en symbol för att flytten snart blir av.

Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd