”En kvinnas plats är i fackförbundet”

”En kvinnas plats är – i hennes fackförbund”. Den röda t-shirten med text på engelska bärs av en skyltdocka i Susanna Gideonssons tjänsterum. Tröjan är en gåva från maken Curt och säger en hel del om familjens liv. De senaste nio åren har hon veckopendlat till Stockholm från hemmet i Luleå, där han burit huvudansvaret för hushållet och parets två söner.
– Jag har en oerhört fantastisk make! Jag lärde mig snabbt att släppa kontrollen och inte lägga mig i deras rutiner.
Pojkarna har ibland muttrat att det vore roligare med ”en vanlig familj”, men de har samtidigt varit stolta över mammas framgångar.

Handels var det femte fackförbund som Susanna Gideonsson gick med i. Det var 1990, hon var 27 år och jobbade som ombudsman på SSU i Umeå. Under hela högstadiet hade hon delat ut tidningar sex morgnar i veckan, för att sedan göra karriär som snickeriarbetare, skogshuggare och vårdbiträde.
Den nyvalda fackliga ledaren för butiksanställda och lagerarbetare saknar alltså egen erfarenhet av Handels vanligaste yrken. Hon ser inte det som en allvarlig brist.
– Det är en fördel att ha haft olika jobb. Ett tungt lyft är ett tungt lyft oavsett om det är i skogen, i vården, på lager eller i butik.

Att Handels, där två tredjedelar av medlemmarna är kvinnor, nu får en kvinna i toppen har betydelse, tror Susanna Gideonsson.
– När journalister och andra söker medverkan från en kvinnlig förbundsordförande kan det vara bra att vara en av få som finns att välja på. Det ger möjlighet att nå ut med förbundets budskap.
Någon radikal kursändring av Handels arbete är inte att vänta av kvinnan som varit förste vice förbundsordförande sedan 2005.
– Jag har ju varit medskyldig i nio år.

Hon anser dock att utvecklingen på arbetsmarknaden medför nya utmaningar för Handels: Visstidsanställningarna ökar i detaljhandeln, bemanningsföretagen på lagersidan. Strukturomvandling mot e-handel och internationell konkurrens ökar avstånden till arbetsgivarna. Det krävs mer internationellt samarbete, och ihärdigt gnetande med förhandlingar och politik på hemmaplan.
– Vi ska se till att människor har jobb som man kan leva av och på och med utan att må illa. Och bra förutsättningar runt omkring med barnomsorg, välfärd och kommunikationer. Det finns en hel del att ta i.

Hennes fackliga engagemang bärs av en vilja att få människor att växa och bli starkare.
– Att få se våra medlemmar känna självförtroende och kraft att ta tag i problem så att de inte blir utnyttjade.
I sitt ledarskap betonar hon vikten av samarbete.
– Jag tycker om att jobba i processer med självständiga grupper som växer med uppgiften. Men ibland måste man sätta ner foten och ta tuffa beslut.

Hon har erfarenhet som domare i två skilda sammanhang med mycket olika tempo. Det ena är Arbetsdomstolen där uppdraget är att i lugn och ro döma i arbetskonflikter.
– Ibland kan jag tycka att den som stämmer borde ha lagt upp målet annorlunda, eller förhandlat vidare i stället för att gå till domstol.
Tills nyligen har hon också varit aktiv domare i dragracing – motorsporten där vrålande fartvidunder kan tillryggalägga 402 meter på 5 sekunder. Men det är inte farten som är nyckeln till hennes stora motorintresse.
– Det är mer kamratskapen. Och så gillar jag ljudet av motorerna och lukten av bränt gummi.