Han är värsta raggarkungen

Det ryktas att han är som en dammsugare. En sån som får med sig alla. Dagens första stopp, Coop på Hisingen. Patrik Andersson går fram till några anställda på golvet, de är redan medlemmar och nöjda. Den förste han pratar med som inte är med i facket, han går med. Patrik drar upp en inträdesblankett ur väskan, Jon Forsberg tar av sig fryshandskarna och fyller i den över några påsar haricots verts.
– Kryssar du i autogiro får du två biobiljetter. Godzilla har jag hört ska vara bra, tipsar Patrik.
De pratar lite fackliga kurser innan de säger hej då.
– Det här var ju skitbra. Jag har tänkt gå med, bara inte haft kraft och tid, säger Jon.

Medlemsvärvaren Patrik i Göteborg gillar att börja sina dagar i matbutiker vid 8-snåret. Det är hyfsat tomt med kunder, personalen är ute på golvet och har mer tid att prata. När klockan slagit 10 blir det gärna ett köpcentrum.
– Det bästa är när man kan gå från dörr till dörr, då flyter det på. Ska man åka bil mellan butikerna tar det tid att komma upp i tempo.
I dag blir det Frölunda torg. Från disken inne på butiken Mobilizera hejar säljaren Adam Bertelsen bekant på Patrik. De har pratats vid tidigare och Adam berättar att han efter det snacket gick hem, funderade och blev medlem.
– Då ska väl jag också få tummen ur, säger kollegan Joakim Berglund.

Den tredje kompisen är svårflörtad och avstår. Det har hänt att mobilsäljare frågat Patrik om han vill börja jobba för dem i stället. Efter att ha blivit övertygade att gå med i facket tycker de att han verkar vara en grym säljare. Men nej, Patrik skulle inte känna samma driv för mobiltelefoner. Nu får han sälja in det han brinner för och tror på. Han utstrålar någon slags självklarhet när han går fram till de anställda. Ber inte om ursäkt för sig.
– Jag utgår alltid från att folk vill vara medlemmar.
Han är aldrig nervös innan han går in i en butik, snarare njuter av att gå runt och träffa folk, snacka, informera, hålla det enkelt. De flesta är riktigt sköna. Även cheferna. Han förbokar aldrig sina besök. Öppningsfrasen är att facket är ute på spontanbesök.
– Det blir mer avdramatiserat och avslappnat då. Det ska inte kännas som om jag kommer från facket med rak rygg och framsträckt hand, utan som en medlem som vill värva en medlem.

Efter en salladstallrik utan kolhydrater, men mycket proteiner fortsätter Patrik rundan i Frölunda. Många ensamluncher blir det. Oftast är han ute och jobbar på egen hand.
– Jag pratar med 100 personer per dag så det är inte synd om mig.

Han har varit i centrumet tidigare och går tillbaka till butiker där anställda sagt att de vill fundera. I dag lönar det sig, en på Akademibokhandeln blir medlem. Han går vidare. Även till dem som redan är medlemmar. Kollar läget, vårdar medlemskapet. Hans mål är att de ska vara så nöjda att de värvar själva.
– Jag ska tjata på min kollega, säger Tove Oxfort på Carlings som blev medlem sist Patrik var där.

Men även Patrik får många nej. Han säger att han sällan blir irriterad utan bemöter med information och trevlig ton. Inne på Indiska berättar Maria Kruse att det aldrig blivit av att hon gått med eftersom tanken inte var att jobba så länge i butik. Men åren har rullat på.
– Jag får fundera lite. Har du någon broschyr?
Hon får en, men Patrik gillar egentligen inte att dela ut foldrar. Då blir det ofta att de anställda säger att de vill tänka på saken och fylla i hemma. Där faller det i glömska.

När det kommer kunder drar sig Patrik undan. Inne på en accessoarbutik inser han att kunderna kommer kräva lite tid. Han väntar utanför för att inte stressa personalen. En gång fick han vänta en timme.
– Jag går inte till butiker vid 16-tiden. Då tar jag en kaffe eller åker hem och käkar och kommer tillbaka när det är lugnare. Ibland ger jag mig iväg till matbutiker vid 21. Och jag har tankar på att vara ute i butiker på natten, som på 7-Eleven.

Patrik började sin bana inom Handels när han jobbade på Icas lager i Kungälv. Det var liksom självklart för honom att gå med i facket. Från pappa, medlem och lastbilschaufför i 30 år, hade han fått med sig att facket, det är bra. Sen blev han ungdomsorganisatör i lagerklubben. När han för några år sedan var med på Handels årliga värvarvecka tändes intresset av att få med sig fler.
– Då var jag helt ny och första veckan blev det inte så himla mycket värvat. Jag gick mest bredvid och lyssnade.
Men det tog sig. Några projektanställningar senare blev han i januari fast anställd på heltid som medlemsvärvare på Handels i Göteborg. Vissa veckor tar de in folk för extrasatsningar, ibland blir han utlånad till andra avdelningar. Det mesta av sin värvarteknik har han lärt sig bara genom att vara ute.
– De flesta tycker facket är bra, men har sin egen lilla anledning till varför just de inte behöver vara med. Man hittar bra svar när man är ute och får känna sig fram.

När dagen är slut är Patrik nöjd. Det blev fem nya medlemmar. Han brukar vara ute varje dag och resultatet skiftar. Ibland blir det faktiskt noll. Även för en dammsugare.
– Vill de inte gå med daddar jag inte. Då ska de veta att de står ensamma och inte är med och bidrar till schysta villkor. Men det är viktigt att alltid skiljas med ett leende.