Det var med kort varsel arbetsplatsbesöket på Åhléns city i Stockholm bestämdes. Varuhusledningen var uppbokad och kunde inte vara med, så det blev två från fackklubben som träffade Nazma Akter. Hon är ordförande i facket för textilarbetare i Bangladesh och på besök i Sverige. Dels för att berätta om de tuffa villkoren för de som syr butikernas kläder, dels för att byta erfarenheter med svenska facket. Lilian Mårelius är ordförande i Åhléns fackklubb och tog upp några exempel på hur de jobbar.
– Vi har samverkansmöten med ledningen varje vecka då vi bland annat diskuterar den löpande verksamheten och ärenden som berör våra medlemmar. När vi förhandlar om löner gör vi ingen skillnad på män eller kvinnor, säger hon.

Snittlönen på Åhlénsvaruhuset är runt 135 kronor i timmen, uppskattar Lilian Mårelius. I fabrikerna i Bangladesh, 53 euro i månaden, motsvarande knappt 500 kronor. Och ob-tillägg, vad är det? De pratar vidare om semesterrätt. I Sverige är det fem veckor som gäller. Nazma Akter säger att något sånt system finns inte. I fabrikerna jobbar man sex- eller sjudagarsveckor med arbetsdagar på över tio timmar.
– All fokus ligger på vinst, inte på arbetarnas rättigheter. Att de har ett jobb ses mer som en välgörenhet. Samtidigt tänker inte heller arbetarna på sina rättigheter, utan mest på hur de ska överleva.

Nazma Akter började själv som sömmerska i en textilfabrik när hon var elva år. Syskonen var många, det var en stor familj som skulle försörjas. Hon gick med i facket och började engagera sig för att få en drägligare arbetsmiljö.

Samtidigt som hon kritiserar fabriksägarnas jakt på vinst säger hon att textilindustrin är en välsignelse för landets ekonomi.
– Vi har en stor utmaning när vi jobbar för bättre villkor. Högre löner får inte leda till att företagen lämnar Bangladesh.

Fakta

Avtal för säkrare fabriker

Förra året skapades "Accord on Fire and Building Safety in Bangladesh" av globala fackliga organisationer efter att en textilfabrik rasat och över 1 000 arbetare omkom.

Åhléns är ett av företagen som skrivit under avtalet och därmed förbinder sig att bland annat finansiera oberoende inspektioner om brand- och byggnadssäkerhet.

Andra företag är exempelvis H&M, Ica och Lindex.