Fick nog och sa upp sig från Coop efter 100 år

De ringer och messar varandra då och då. Säger att de måste bli bättre på att träffas för att inte tappa kontakten. Sedan de slutade jobba har de setts över en lunch. De stämde träff på parkeringen utanför Coop, gick in och snackade med de gamla arbetskompisarna, gick till en restaurang på torget och åt husman, blev sittande i timmar. De har mycket minnen att prata om. Säger att 80-talsserien Varuhuset bara var en blek kopia av hur de upplevt alla år. Att de skulle kunna skriva hela memoarer om tiden på Coop-butiken.
– Den sociala biten är den största saknaden. Arbetskamraterna och stammisarna. När jag och frun går på stan kan hon bli lite irriterad på mig för att jag ska prata med allt och alla, säger Kjell.

Kjell Sandberg, Nils-Inge Nilsson och Rolf Hammarström. Kjell, Nisse och Hampe. De jobbade ihop på Coop i Visby i elva år. Tillsammans har de lagt över 100 år på Coop Gotland bakom sig. De tänkte att det var här de skulle avrunda arbetslivet, men förra året kom den där klumpen i magen av att gå till jobbet.
– En omorganisation som det hette, säger Kjell.

Butiken byggdes om. De fick nya scheman och skulle jobba fler sena kvällar och tre helger i månaden. De fick nya arbetsuppgifter de inte gick igång på. De tyckte inte att det fanns någon diskussion, tror att Coop ville bli av med de äldre, kände sig oönskade. Så de slutade. Nisse var den enda som varit arbetslös innan. Men bara i tre veckor. För 23 år sedan.

Kjells och Nisses första arbetslösa dag var midsommarafton förra året. Det blev mer sill och nubbe än grubblerier och arbetsförmedling. Men sen kom vardagen.

Varje morgon ringer Nisses klocka 7.30, han lämnar sin femåriga son (”riktigt sladdbarn”) på förskolan, sen kollar han platsannonser. Han hittar nästan bara såna inom skolan och vården, men i somras fick han i alla fall jobb på Elgiganten. Hans dotter är tillsammans med en av ägarna.
– Jag jobbade med att köra ut och installera varor. Jag fick leverera kylskåp till Coop, de vart lite förvånade när de fick se mig, skrattar han åt minnet.

Nu funderar han på att starta eget företag. Han är gammal snickare och vill dra igång ett inom fönsterrenovering. När han hört sig för med grannarna har han snappat upp att det finns ett sug.
– Jag håller på att rusta upp verkstaden för att kunna vara där. Nu ska jag göra en affärsplan till arbetsförmedlingen för att kunna få starta-eget-bidrag.

Kjell fyllde 63 i maj och valde att bli pensionär i september. Frun är också pensionär, de har fått mer tid tillsammans och lägger den på hus och trädgård. De har två hundar, sex barn och 19 barnbarn.
– Jag tar dagen som den kommer. Vill jag sova till tio gör jag det. I går åkte jag in i stan och klippte mig.

Hampe jobbade sin sista dag i mars förra året. Helt plötsligt behövde han inte se till att ha rena arbetskläder och matlåda.
– Samtidigt flyttade barnen hemifrån, hustrun började jobba och katten dog. Det var en stor omställning. Men jag har haft tur. En av sönerna har flyttat ifrån sin flickvän och hem igen, säger Hampe.

När sonens väckarklocka ringer klockan 5.12 brukar han gå upp och äta frukost med honom. I somras jobbade Hampe på Coop i Klintehamn, men under den gotländska lågsäsongen finns inga pass till honom. Tillsammans med Nisse var han på rekryteringsträff för Biltema som ska öppna i Visby. De köade utanför arbetsförmedlingen, fick komma in och presentera sig på några minuter. Speedrekrytering, kallades det visst. Sedan dess har de inte hört något.
– Det är annorlunda att vara arbetslös när man bor på landet. Det finns alltid att göra. Man har sitt hus, sågen, på hösten är det potatisupptagning och ibland ringer sommargästerna och frågar om man kan fixa något, säger Hampe.

Kjell får pension, Nisse a-kassa, Hampe jobb- och utvecklingsgaranti. De har inga större problem att få det att gå runt. Med åren har huslånen blivit mindre och barnen större.
– Jag sparar 13 000 bara i bränslekostnader när jag inte kör till jobbet. Och jag har bytt värmesystem för att få ner boendekostnaderna, säger Hampe.

Att tre män runt 60 med bara några år kvar till pension slutar sina fasta heltidsjobb. Det skulle kunna ses som en käftsmäll mot alla som sliter för att ens få ett extrajobb. Men Kjell, Nisse och Hampe säger att de inte ställer upp på vad som helst, tycker att man ska ta vara på erfarenhet. Samtidigt tröstar de sig med att några av kollegerna fick behålla jobbet för att de gick. De tycker att det pratas så mycket om ungdomsarbetslöshet. Det är inte så himla lätt för äldre att få nytt jobb heller.
– Alla säger att det är bra med en spridning i åldrar, men vi som har erfarenhet och kunskap blir ratade för 18-åringar, säger Hampe.
När han var på arbetsförmedlingens CV-kurs var de flesta över 45. De skämtade om att ta bort sina personnummer och foton på ansökningarna.

Nästa gång de träffas ska de äta lunch på Visbys crêperie. Egentligen har de inte mycket till övers för Coop. De har till och med börjat handla på Ica. Men de gillar att prata jobbminnen, och hjärtat klappar alltid lite extra för den kooperativa idén.
– Jag har sparat alla arbetskläder genom åren. En uppsättning av varje, skrattar Hampe som fortfarande använder sina gröna arbetsbyxor från Coop.