Handels avslutar Vietnamprojekt

Handels har arbetat med att stärka Vietnamesiska fackförbund. Varför då?
– Vi missade möjligheten när det kommunistiska Sovjetunionen öppnade upp för marknadsekonomi.  Nu ville vi vara med när privata aktörer tog över ägandet från staten. Vi ville att arbetsgivarna och staten skulle veta att vi hade ögonen på vad som hände och vi ville hjälpa facken att organisera sig och förhandla i en marknadsekonomi. Exempelvis  var företagsfacken mer av personalenheter, inte självständiga fack.

När projektet utvärderats gavs hård kritik.  Det varit spretigt, målen vaga och dokumentationen bristande. Hur ser du på det?
– Man behöver kunna visa på resultatet av det vi gjort.  Det kan vi inte riktigt i dag. Så här i backspegeln skulle vi varit mer avgränsade och tydliga. Ett problem var att Vietnam var uppdelat – dels i 64 regioner, dels i en nationell del. Det går inte att jämföra med Sverige.

Vad tycker du att ni gjort bra?
– Handelsbranschen har ett nätverk för de regionala facken, UNI i Asien kommer att fortsätta samarbetet med de vietnamesiska facken. Arbetsvillkoren har förbättrats och lönerna höjts.

Berätta någonting du tar med dig från projektet?
– En eftermiddag när vi var i Vietnam åkte jag tillsammans med två andra till Krigsmuseet i Ho Chi Minh.  Vi tog del av krigsbrotten som USA begått under Vietnamkriget. När jag gick ut därifrån behövde jag liksom hämta andan. När jag sedan frågade människorna hur de ser på USA idag svarade de verkligen ärligt att amerikanerna är våra vänner. De demonstrerade mot kriget. Det var den amerikanska regeringen som gjorde detta mot oss. Då tänkte jag på hur vi i Europa fortfarande kan prata om krig – då är det människor och inte regeringar. Det lärde mig någonting. Det fanns en vänlighet.