Kanske mest en känslosam dag för alla som saknar en pappa – aldrig lärt känna honom, har en frånvarande pappa eller en komplicerad relation till sin pappa. Eller där pappan inte längre lever. Så är det med min pappa. Han dog oväntat i en stroke 2009. Chock, sorg och saknad. Och känslan av orättvisa. Han var inte i riskgruppen och fick inte ens uppleva sin pension, var bara 60 år.

Ibland växer sig saknaden extra stor och gör ont – som då min första krönika blev publicerad.
Jag skulle så gärna velat att pappa fått uppleva det!
Pappa har alltid uppmuntrat mitt skrivande; jag har fått skrivböcker, kalligrafipenna, elektrisk skrivmaskin och senare skrev jag på hans dator. Pappa var noga med att jag skulle ha ett bra ordförråd, uttala och stava korrekt, redan som liten. När jag frågade om ett ords betydelse eller stavning, då sa han alltid åt mig att slå upp det i en ordbok. På så sätt skulle jag även snubbla över andra ord och deras betydelse.

När jag som 11-åring fick en dikt publicerad – då skrev han av och ramade in den. Har den numera på mitt rum, efter pappa dött.

Men eftersom pappa och jag hade en så nära och fin kontakt och jag kände honom väldigt bra, då jag var hans enda barn och mestadels bodde hos honom, så kan jag se för mitt inre hur pappa skulle reagerat på publiceringen. Det känns så verkligt att jag nästan kan tro att det hänt på riktigt… det är faktiskt en väldig tröst, gör att han känns nära och… nästan kontaktbar.

Behöver ta ett stopp här och berätta om min farmor, Anna. Hon berättade sagor för mig, andras och egenpåhittade. Roligast var nog när farmor förställde rösten och spelade rollen som den elaka styvmodern eller häxan i en känd saga. Särskilt som hon var så snäll och mild annars. Kanske är det från farmor som pappa fick sin berättarlust – när jag var liten hittade han på sagor för mig – som han senare förde vidare till mig?

Det är en så härlig känsla att sätta ord på tankar, känslor och iakttagelser (eller som liten hitta på berättelser). Och att veta att orden kan beröra och påverka andra människor. Att de genom mina ord kan förstå och känna lite av det jag vill förmedla. Och kanske störst av allt – att få andra att känna sig mindre ensamma om sina tankar och känslor. Vi är alla människor med tankar och känslor – även om vi naturligtvis också kan vara väldigt olika sinsemellan, formade av arv och miljö.

Ha en fin farsdag, om och hur ni firar! Tänker på dig pappa!

Anja Höglin
Butiksanställd, för närvarande timanställd