I slutet av oktober damp det ned ett kuvert i hallen. Det innehöll bland annat en blankett som jag valde att inte underteckna. Däremot tog jag mig tid att läsa det medskickade materialet ”Cirkelledare på G” (ABF Göteborg 2010), som jag tyckte var intressant och till stor del stämde överens med min syn på god folkbildning.

Jag fäste mig bland annat vid formuleringen att ABF måste ”erbjuda ledarna möjligheter att utveckla sina metodiska kunskaper” samt att arbetet ”som cirkelledare är en av de viktigaste uppgifterna i ABF, men också en av de mest utsatta”. Jag noterade att materialet även skulle fungera som studiematerial för cirkelledarutbildningar. Men några sådana hade jag inte sett till.

Detta var också det främsta skälet till att jag inte undertecknade blanketten. Jag tyckte nämligen att det inte räckte med att endast läsa handboken ”Cirkelledare på G” och sedan underteckna en blankett, som intygade att jag skulle ha goda kunskaper i min roll som cirkelledare. Istället ansåg jag att det krävdes åtminstone en pedagogisk grundkurs, kanske en fortsättningskurs samt eventuellt möjlighet till fortbildning.

Det kändes helt enkelt inte rätt att jag förväntades reflektera över materialet helt själv, utan handledning och utan ersättning. En enkel lösning skulle givetvis ha varit att hålla god min och bara underteckna den där blanketten. Det skulle ju bara ha tagit några minuter att gå ned till kiosken på hörnan, köpa kuvert och frimärke, och sedan lägga det på brevlådan.

Men eftersom jag personligen är intresserad av pedagogik, didaktik och folkbildning kändes det helt fel. Inte minst om det nu är så att ABF verkligen menar att cirkelledare är en av de viktigaste uppgifterna. Det känns också synd att den omsorgsfullt utarbetade handboken ”Cirkelledare på G” inte får den uppmärksamhet den förtjänar.

Niclas Mossberg, skribent och timanställd cirkelledare på ABF Göteborg