Det är berättelserna från den förtroendevalda i Norberg som kanske ger mest pepp för det fortsatta arbetet på hemmaplan. Det mest lärorika kan vara mötet i källarlokalen i Hudiksvall. Det är som andningshål efter interna möten, mailsvar och konferenser. Att ha löpande kontakt med ens uppdragsgivare och inte bara via ombud är helt avgörande för ett jobb i en förtroendemannastyrd organisation.

För nån månad sen gjorde jag den värsta jobbresa jag gjort. Tidigare har jag åkt tre timmar enkel resa för ett möte med tre tappra själar, jag har suttit på otaliga tågstationer väntande på försenade tåg. Jag har örfilat mig själv i ansiktet för att hålla mig vaken vid ratten på väg hem från ett sent möte tre och en halv timme hemifrån. Jag har fått ställa in fester och försumma familj. Men nu var det på en annan nivå.

I mars i år blev en familjemedlem till mig dödad på en resa vi gjorde tillsammans. Han, Myggan, och jag åkte tillsammans med ungefär 5 000 andra i Djurgårdsfamiljen till Helsingborg för att titta på den allsvenska premiären. Vi kände inte varandra innan, vi träffades inte i Helsingborg och hade väl inget annat gemensamt än halsdukarna vi hade kring halsen. Men det räckte. Den helgen i Helsingborg är den värsta helgen i mitt liv. Det tvära kastet mellan euforin och lyckan att vara på plats med kamraterna och den totala avgrunden när ryktet nådde fram att Myggan blivit dödad.

Det kunde varit jag, eller min kompis jag åkte med, eller de kompisar vi träffade där, eller de nya kompisar vi lärde känna. Nån av oss kunde det varit. Nu var det i stället en farsa från Upplands Väsby.

Och nu skulle jobbet ta mig tillbaka till det Helsingborg jag flydde i mars i förvirring och rädsla.

Återbesöket var jobbigt. Men det lärde mig en del om mig själv och hur viktigt det är att hantera det som är svårt. Den ensamma promenaden genom Helsingborg, upp till Olympia och tillbaka hjälpte. Att prata med kollegerna om hur det kändes hjälpte, att få en tröstande kommentar från en helsingborgare på stan hjälpte. Att få komma tillbaka och känna efter hjälpte.

Jag bestämde mig att 2015, när Djurgården ska åka till Helsingborg igen – då följer jag med. Och jag övertygades om att resandet är bra för oss.

Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd