Uppdrag: Bra villkor världen över

Sommaren 2008 tågar 36 år gamla Alke Boessiger in på det globala facket Uni:s huvudkontor i Schweiz. Hon vet att hon har det som krävs för att få chefsjobbet. Hon har åtta år inom organisationen. Ryggen är rak när hon lämnar anställningsintervjun.
– Jag visste vad jag ville göra, och hur jag skulle göra det. Det kanske är en tysk grej men jag är alltid påläst och förberedd.

Det är hon nu också. Det är februari 2015 och hon är i Stockholm för att berätta om Uni:s kongress för Handels internationella ombud. Alke Boessiger passar på att skapa press kring olyckan på fabriken Rana Plaza i Bangladesh, där tusen arbetare omkom och fler skadades. Främst Benetton men också svenska H&M får sig en käftsmäll – betala mer i skadestånd till offren. DN och SvD publicerar.
Alke Boessiger är inte typen som öppnar en flaska champagne när någonting stort händer. Hon firar inte ens födelsedagar. Så när hon fick jobbet som chef för Uni:s avdelning Commerce (handel) var det arbete från dag ett som gällde. Första uppgiften hon gav sig själv var att skapa nätverk för medlemsländernas olika fackförbund och för de olika butikskedjornas fackklubbar. Tanken var enkel. Företagen är globala. Men medan varorna ser likadana ut i de olika länderna är arbetsvillkoren väsensskilda. Börjar arbetarna utbyta erfarenheter kan det hända grejer. Uni:s roll? Skapa mötesplatserna.
– Sättet att se på rättigheter kan också vidgas. Om till exempel Ikea kan ge bra arbetsvillkor i ett land, varför kan de inte det i alla länder. Kunskapen kan pusha de lokala facken. Sen måste man tillåta dem att göra det som passar i deras specifika situation.
Det svåraste med jobbet är att låta det fackliga arbetet ta tid, säger Alke Boessiger.
– Att skapa bra arbetsförhållanden handlar om förtroende och sådant tar tid.

Som exempelvis Ikea. Uni har arbetat länge med att få till ett globalt ramavtal. Ikea har ansett att de är ett lokalt företag och inte velat prata globalt. De förstod inte Uni:s roll. I Turkiet har Ikea protesterat mot att de anställda där bildat en fackklubb och vill ha kollektivavtal.
– Ett problem med det turkiska systemet är att facket organiserar sig utan att prata med arbetsgivarna. Sedan kräver de förhandling. Arbetsgivarna känner inget förtroende. Man har inte byggt en relation. Förhandlingarna börjar i ett konfrontativt läge i stället för i någon form av samförstånd.
Därmed ger hon inte grönt ljus för turkiska Ikeas beteende.
– Det var som om någon kastade oss långt tillbaka i tiden. Det turkiska facket har fråntagits sin makt. Så länge det inte är ett erkänt fack kan Ikea alltid säga ”vi behöver inte förhandla med er”. Vilket gör det ytterst svårt för facket att driva igenom sina krav.

Alke Boessiger växte upp i Östtyskland, vilket hon tror hjälpt henne att hantera privatliv och arbetsliv. Till skillnad från Västtyskland var det normala i öst att kvinnan jobbade.
– Min mamma fixade det. Alltså kan jag fixa det. Jag och min bror var på dagis och vi gillade det.
Vi måste prata om hur svårt det är att balansera jobb och privatliv, särskilt för kvinnor menar hon.
– Jag lyckas mycket tack vare att min man är pensionerad nu, men det betyder inte att jag inte mår dåligt ibland. Över att jag inte ger min familj tillräckligt med tid. Eller för att jag är med min familj när det finns så mycket jobb att göra. Men utan min familj skulle jag inte klara mitt uppdrag. De ger mig en fast grund att stå på.

Fotnot: Uni Global Union är ett globalt fack som representerar 20 miljoner arbetare från över 900 fackföreningar, exempelvis Handels och Unionen i Sverige. Commerce (handel) är en avdelning inom Uni.