”Hemmis” löser livspusslet för Soleda

Klockan är tio på morgonen hemma hos Soleda Camejo i Kungsängen strax utanför Stockholm. Om två timmar börjar hon arbetet på Kappahl i Kista. I dag har hon alla tre barnen hemma hela förmiddagen. Annars brukar Eleana, sex år, redan ha åkt med skolskjutsen till förskoleklassen några kilometer bort.

Tvåårige Leandro sitter i det soliga köket och får ett mellanmål medan treåringen Alexis provar glidförmågan på parketten i vardagsrummet genom att kasta sig på knä i farten. För knappt ett år sedan valde Soleda och barnens pappa att gå skilda vägar. Ett tungt beslut som bland annat innebar en massa praktiska utmaningar. Barnen skulle de ha varannan vecka. Soleda som jobbar i Kista Galleria där butikerna är öppna till klockan 21 kommer ofta hem sent på kvällarna.
– Jag hade nästan panik. Hur skulle jag lösa allting med barnen och jobbet?
Så fick hon höra talas om att Upplands Bro, där hon bor, kan erbjuda personal som kan sköta barnomsorgen i hemmet på obekväm arbetstid. Ett slags ”hemmis” istället för dagis eller nattis.

Klockan är snart elva. Soleda skyndar på barnen . Dags att klä sig och gå till dagis.
”Sätt på dig skorna Alexis.”
Eleana vill veta säkert att dagboken är nedstoppad i skolväskan.
– Det är klart att det har varit en stor omställning för barnen. Först skilsmässan, sedan att behöva flytta och byta bostadsområde, och så en helt ny människa som skulle komma in i deras liv.
Hon sätter Leandro i vagnen. Alexis springer en bit före. Dagis ligger bara fem minuter bort.
”Puss och vink, hejdå. Katarina kommer och hämtar er sen.”
Eleana hoppar in i bilen.
– Jag är så otroligt glad att kommunen erbjuder barnomsorg på kvällarna. Annars vet jag inte hur det skulle ha gått, säger Soleda när hon parkerar framför skolan.
Hon hinner byta några ord med förskolepersonalen och försäkra sig om att regnkläderna är med innan hon styr ut på motorvägen mot Kista.
– Det bästa är att det fungerar så bra med Katarina som är kommunens förskolepedagog. Först kändes det oroligt. Vem var det jag skulle släppa in i mitt hem med mina barn? Men vi klickade första gången hon kom på besök. Hon är en klippa.

Klockan tolv stegar Soleda in på Kappahl. Hon började här för tio år sedan, först som sommarvikarie, blev sedan fast och jobbar nu 29 timmar i veckan. Några har frågat henne varför hon inte byter jobb till ett med andra arbetstider istället för att krångla med dagistiderna. Svaret är enkelt, hon trivs otroligt bra, hon behöver rutinerna, lönen och inte minst arbetskamraterna som hon känner så väl.
– Jag har ju min trygghet här. Det har inte varit rätt läge att börja gå på arbetsintervjuer och ha provanställningar. Därför är jag så tacksam att det funkar så bra med barnomsorgen. För mig skulle det vara en katastrof om kommunen av någon anledning skulle dra in på den.
Upplands Bro är en av 40 kommuner i Sverige som erbjuder barnskötare i hemmet under obekväm arbetstid. Men det var inte självklart att Soledas ansökan skulle gå igenom.
– Först fick jag avslag. Kravet var att man skulle jobba minst 20 timmar ob-tid i månaden. Jag jobbade bara 19. Det kändes lite väl byråkratiskt att jag fick nej för det, men min chef hjälpte mig att lösa det genom en schemaändring.
Soleda tycker att kommunen har varit lite stelbent när det gäller ansökningsregler och annat. Varje familj har ju sin unika situation och när det gäller barns behov är det svårt att klämma in dem i en mall, menar hon. Själv har hon få omkring sig som kan rycka in när hon behöver. Hennes föräldrar bor i Dalarna. Och mormor på andra sidan stan.
– Om Katarina blir sjuk, då ringer jag mormor. Och röda dagar, för då får jag ingen kommunal barnomsorg trots att det är obekväm arbetstid.

Klockan är sju på kvällen hemma i Kungsängen. Katarina Nordbeck står vid spisen och lägger upp mat på barnens tallrikar.
– Vi är vrålhungriga allihop, säger hon med ett stort leende och hjälper Leandro att föra skeden till munnen.
Eleana berättar vad hon gjort på förskolan under dagen och Alexis ligger vikt över köksstolen och tittar nyfiket under bordet.
– Det är fina barn, man blir väldigt nära när man umgås så här, säger Katarina.
Men vägen dit har inte varit spikrak. Lenadro var lite reserverad i början och Alexis var arg. Men nu börjar rutinerna sitta. Tre eftermiddagar varannan vecka hämtar hon barnen på dagis och förskola. När de kommit hem äter de middag som Soleda förberett på förmiddagen. Innan det är nattning hinner de pyssla lite.
”Kom nu det är dags för tandborstning.”
Alla tre kryper upp i soffan med pyjamasen på och Katarina läser en saga om Nalle Puh.
Strax därefter ligger de i sina sängar.

Klockan är elva på kvällen. Soleda sätter nyckeln i låset. Katarina kan gå hem.