Semestern sätter sig inte riktigt hos mig
Sol och bad. Åka bort. Klippa av alla tankar på jobbet. Vila ut. Stänga av jobbtelefonen, glömma lösenorden. Nu är tiden här för ledigt. Skönt. Eller? För mig har det där aldrig suttit.
Som extraanställd med fem timmar i veckan på kontraktet var semesterdagarna räddningen de månader extrainhoppen blev för få. Många gånger bad jag chefen att skriva några semesterdagar också. Det där har satt sig. Jag har svårt att ta ut semester. Jag vet att många skrattar åt mig, att vara ledig är liksom själva meningen med att jobba. Det är för helgen en jobbar. För den där kalla ölen på fredagskvällen eller sovmorgonen på lördagen.
Men, det sätter sig inte riktigt, jag har svårt att få till fem veckor i rad, har svårt att inte tröttna på ledigheten.
I stället har jag sparat semesterdagarna, och fått dem i klump när jag bytt jobb eller när jag inte fått spara längre. Semester har jag i stället mest tagit för att förlänga helgen eller för att kunna åka på bortaresa och kolla Djurgården spela fotboll. När jag extrajobbade var dessutom somrarna guldgruvan. Då jobbade
jag så mycket det bara gick för att kunna finansiera resten av året.
På mitt nuvarande jobb är det dessutom svårare att helt klippa av tankarna på jobbet när jag är ledig. Jag ansvar för organisationens sociala medier och det är förrädiskt lätt att ta upp mobilen och kolla om det hänt något på Facebook eller Instagram, fast jag vet att en kollega har full koll.
Nä, det är en utmaning för mig att hitta ron. Inte blir det bättre av att vara borta längre tid eller längre bort. Jag skulle vilja ha ett mellanting. Som frihet under ansvar. Typ, ta det lugnt, du behöver inte komma till jobbet utan jobba lite om och som du vill. Vi litar på dig. Jag inser ju att det inte skulle fungera, men visst vore det skönt att styra det här själv.
Dessutom finns det en semesternorm, det är alltid på sommaren vi ska vara lediga. Åka bort, lämna stan. När jag var liten var Just D:s Tbaxtstan ett sommaranthem. Den med en sampling från Hassel i introt och ”Utav muller å buller blir jag glad igen”. Den talar till mig. Förskräckande mycket av min livsfilosofi kommer för övrigt från Just D-texter.
Jag gillar att vara hemma på sommaren. Det är då Stockholm är som bäst. Varför ska vi åka bort då? Hänga i skuggan i en park med en filt helt utan planer för dagen. En bok under armen, en kall öl i näven, en bra mix från mobilen och huvudet tömt på tankar. Det är väl det som är semester?
Kanske har jag hittat det här ändå.
Jens Lundberg
Bostadspolitisk utredare på Hyresgästföreningen och fd Coopanställd