Ingen kan väl ha undgått budskapet om hur hemskt det blir i handeln (i andra branscher också för all del) när arbetsgivaravgifterna för unga höjs? Färre jobb, mer arbetslöshet, handlare som knappt kommer att klara sig. Och så vidare. De som glömt behöver bara läsa utspel från valfri arbetsgivarorganisation. Eller kanske följa rapporteringen från Almedalen nu snart. Där finns åtminstone ett seminarium som handlar om arbetsgivaravgifter och ungdomsarbetslöshet.

Men varför inte titta på branschen ur ett annat perspektiv: hur mycket ekonomisk hjälp får företagen av samhället för sina övriga anställda? Arbetsgivaravgifterna är det ett väldigt gnäll om. Bidragen däremot, talas det tyst om. Handels har gjort en ambitiös kartläggning av de så kallade insatsjobben, det vill säga ”praktikanter” som arbetsförmedlingen delar ut till arbetsgivare. Handeln har flest. Ungefär var tionde anställd  närmare bestämt. Hos vissa företag till och med upp emot hälften av personalstyrkan.

Det handlar om människor som företagen betalar liten eller ingen lön till, till och med får betalt för att ta emot. Som ska ha handledning och inte göra vanliga jobb – men som i praktiken ofta räknas som vilka anställda som helst. De anställda som har dessa insatser – nystartsjobb, instegsjobb, fas 3-jobb och så vidare – befinner sig allra längst ner i jobbhierarkin, till och med lägre ner än de många visstidsanställda som kanske kallas in dag för dag med sms. Det är väldigt sällan som insatsen leder till ett riktigt jobb. Det blir bara en ny insats i stället.

Inte oväntat finns många bidragsjobb på företag som saknar kollektivavtal. Att arbetsförmedlingen skulle kolla att dessa företag har kollektivavtalsliknande villkor (vilket är en förutsättning) – glöm det. Men det är inte rätt att samhället på detta sätt i stor skala subventionerar privata företag, ofta utan kollektivavtal. Förlorare är de bidragsanställda, som jobbar för en skitlön, och hederliga företag som kanske slås ut i den snedvridna konkurrens som blir följden när några sätter i system att utnyttja systemet.

Förhoppningsvis blir det ordentlig debatt om Handels rapport, till exempel i Almedalen. Det behövs ett helhetsperspektiv på branschen. Arbetsgivaravgifter å ena sidan, bidragspengar å den andra, hur ska det hänga ihop för att vara sunt och rimligt? En start kan vara det historiska branschavtalet mellan fack och arbetsgivare i handeln. Syftet är förstås att lyfta branschen. För att nå dithän måste man nog klara att ta i de obekväma frågorna också.