”När någon börjar gråta kramas vi”
Gråt, skratt och kramar när Ikea i Västerås öppnade efter knivattacken. I dag försöker de anställda hitta tillbaka till sin jobbvardag.
Utanför vajar flaggan på halv stång. Ett ensamt bord omringat av blommor och värmande ord är uppställt, Ikea kallar det en sorgeplats. På husgerådsavdelningen har alla köksknivar tillfälligt tagits ur sortimentet.
Innan varuhuset slår upp dörrarna måste polisen göra en sista koll. Öppningen blir en kvart försenad. I dag är första dagen Ikea har öppet efter knivattacken i måndags då två personer avled.
– Stämningen är stabil. Vi kan skratta, men helt plötsligt kan någon börja gråta och då kramas vi. Det är mycket hjärta i det här huset. Vi försöker vara som vanligt. Vi vill ju alla hitta tillbaka till den goa känslan vi hade innan.
Det säger fackklubbens ordförande Lena Axén Söderberg. Hon hade semester när knivdådet inträffade, och satt hos optikern när personalchefen ringde. Hon åkte till Ikea så fort hon kunde.
– Alla satt i personalmatsalen när jag kom. Redan då var en krisgrupp där för att hjälpa akut på plats. Jag är både stolt och imponerad över hur detta hanterats från ledningens sida. Jag har försökt hitta fel för att vi ska bli ännu bättre om det händer igen. Men allt är helt enligt regelboken.
I personalutrymmet sitter fortfarande en krisgrupp dit alla får komma för samtal.
I dag jobbar Lena Axén Söderberg med att stå i entrén. Hon säger hej, välkommen och svarar på kundernas frågor.
– Många ler, visar värdighet och stor respekt för oss. Jag har fått en klapp på axeln, och fått en kram.
Egentligen skulle hon börja jobba i morgon, men som fackordförande känner hon att hon behöver vara på plats. Vanliga frågor från de anställda är hur det funkar med lön om man inte orkar jobba. Lön får man.
I dag finns extra mycket personal på Västeråsvaruhuset. Alla ska känna att de kan gå undan, ta en extra rast utan att personal saknas. Anställda från närliggande varuhus har ryckt in.
– Om man kan göra något för att hjälpa till gör man det. Ikeas slogan är ju ”tillsammans”, säger Laban Gustavsson som åkte från Örebro i morse.
Marcus Lindner, personalchef på Ikea i Örebro, är inlånad för att ta hand om pressen och allmänhetens frågor. Men han får också ta emot en blombukett från de anställda på H&M mittemot.
På väg ut från varuhuset kommer kunden Marina Gabrielsson. Hon har varit inne och köpt ett gosedjur. Hon är arg över allt som hänt.
– Jag sa till personalen att det är för jävligt. Och för de som såg det här i måndags måste det varit hemskt. Ikea är ett så stort företag. När man går här måste man få känna sig trygg.
Handelsnytt åkte till Västerås och frågade anställda på Ikeas grannbutiker hur de mår?
Elin Källbacka, 25, Teknikmagasinet Jag mår väl bra, även om det känns för jäkligt och läskigt. Det en mordplats jag åker till nu. Det är inte en arbetsplats längre.
Jag hörde att det hänt av en kompis på stan. Jag trodde hon skojade, men jag är ändå inte så illa berörd som de på Ikea.
Emma Danielsson, 19, Skopunkten I dag känns det bättre, men dagen efter var stämningen tryckt. Det fanns något i luften när alla väktare och poliser gick omkring. Men det är bra säkerhetsåtgärder, så man känner sig trygg.
Jag extrajobbar i restaurangen på Ikea, och blev lite förskräckt när min bror berättade vad som hänt. Många kompisar hörde av sig och frågade om jag var på jobbet, men det var jag inte.
Doris Cadonau, 48, Akademibokhandeln Visst är vi påverkade allihop, men det är inte så att jag går runt och är rädd för alla. Jag jobbade dagen det hände och hörde sirener när jag satt i lunchrummet. Jag var på vippen att gå till Ikea på rasten, nu är jag glad att jag inte gjorde det.
Jag var ledig dagen efter. Det var skönt att få lite avstånd. Det hade nog varit bra om hela köpcentrumet stängt, inte bara Ikea. Min chef ringde och sa att det fanns krishjälp för oss också, men jag har bara pratat med kollegor och hemma.
Åsa Högbrand, 44, Kappahl Jag mår bra, förutom att det känns tråkigt. Även fast det händer så mycket, tror man inte att det ska hända här. Man tycker synd om dem på Ikea.
Det känns på hela stämningen i köpcentrumet att det hänt något. Det är tystare på något sätt. Och det syns på folk. Jag jobbade i måndags. Då förstod jag inte riktigt hur allvarligt det var, men när vakterna kom hit och sa lås och stäng för i dag var det superläskigt.