”Jag hoppas det inte kommer förändra mig”

Det är 2011 och sommar i Borås. Anders Österberg har sagt upp sig från jobbet och avslutat alla politiska uppdrag. När han kliver på bussen är det för att bryta. Göra någonting annat. Destinationen är Stockholm. Planen höll i fem dagar.
– Det gick inte. Man kan inte bara se på. Vill man ha en förändring i samhället måste man engagera sig själv. Det är inte andra som ska göra det åt dig, säger han.
Så Anders Österberg blev politiskt aktiv igen. I Socialdemokraterna och där han bor, Akalla i västra Stockholm. Han är med och startar simskolor och läxhjälp. Genom S-föreningen fixar han samarbeten med andra föreningar i Akalla-Husby-Kista och Rinkeby. Och när en 69-årig man sköts ihjäl av polis i Husby i maj 2013 var han på plats. Dödsskjutningen blev startskottet på upploppen i Husby.
– De som brände sina grannars bilar har mycket att förklara. Inte minst gentemot grannarna. Men man måste se helheten. Vi måste få ett jämlikt samhälle. Människor måste kunna leva på sin inkomst. De som kan jobba måste få ett arbete.

Visionerna saknas inte. Orden är stora och sägs med kraft. Anders deklarerar. Tystnar, vänder sig mot mig och säger: ”Vad står det? Hm… byt lön mot inkomst. Det blir bättre.”
Det är allvar bakom orden. LO-rapporten om tandvård som kom i somras menar han är ett utmärkt exempel på jämlikhet i praktiken. Eller slopad karensdag för dem som jobbar i förskola.
– Personalen smittas ideligen av barnsjukdomar. Är det då rimligt att de ska ha en karensdag och drabbas ekonomiskt?
Detta är också några av de frågor han kan komma att driva i höst. Den 1 oktober ersätter han Veronica Palm i riksdagen.
– Jag hoppas att det inte kommer förändra mig. Det är viktigt att från dag två kunna ställa om. Att inte låta riksdagslönen få betydelse.

Arbetstiderna däremot kommer att bli desamma tror han. I söndags gick han upp klockan sju på morgonen för att gå till gymmet. Styrketräning och simning är Anders ventiler. Det och O´boy klarar han sig inte utan.
Om gårdagen, söndagen när han gick upp klockan sju, berättar han inte mer än att den flöt på. En del möten, men framför allt fem timmars läxhjälp med David, 16 år, som han känt länge. Samhällskunskap.  
– Han kommer att klara det galant. Men jag tror jag har fått nio sms denna förmiddag. Han är nervös. Provet är i morgon.