”Stärk pensionssystemet för att hindra fattigdom”
Den svenska pensionsmodellen har hyllats av många tidigare, men en god sak behöver inte betyda att den är eller har varit bra för alla. Den har framför allt inte blivit bra för dagens äldre.
Att vara fattigpensionär är att tillhöra en allt större grupp i vårt samhälle.
Enligt EU:s fattigdomsgräns har gruppen som faller under denna nivå ökat från 75 000 till 225 000. Utan extraordinära insatser kommer gruppen fortsätta att öka.
Riksdagens pensionsgrupp vill höja lägsta åldern för den allmänna pensionen under denna mandatperiod. Enligt uppgift finns en viss oenighet allt ifrån att lägsta pensionsålder höjs från 61 till 62 år till förslag om höjning till 63 år, samt att rätten till anställning höjs från 67 till 68 år alternativt 69 år.
Det borde vara av största vikt att riksdagen förstärker pensionssystemet för att förhindra att människor i dag och i morgon blir fattigpensionärer.
Utgångspunkten bör vara att man tar hänsyn till den faktiska pensionsåldern, när folk verkligen går i pension.
Enkla lösningar med att arbetslivet förlängs med 2 år blir inte till ett förslag, där deltidsarbetande kvinnor och ungdomar, som kommer sent in i systemet får ökade eller tillräckliga pensioner.
Enligt Folksams beräkningar kan en person som är född efter 1987 räkna med en pension motsvarande 43 procent av slutlönen. I den bästa av världar bör du arbeta till 69 års ålder för att uppnå 62 procent.
Handels pensionärsklubb i Nordöstra Skåne föreslår att riksdagen beslutar om indexreglering av garantipensionen och att tjänstepension kvalificerar från första till sista anställningsdagen.
