Mustafa blev länken alla behövde

Kunderna droppar in på Ica Olssons i Älvdalens centrum i norra Dalarna. De flesta är klädda i grova vinterkängor och jackor med varselfärger. En grupp asylsökande från det nya flyktingboendet i Trängslet, ett par mil därifrån, dyker upp i färgglada toppluvor.

I Älvdalens kommun bor det runt 7 000 personer. I oktober förra året öppnade ett stort flyktingboende vid militärens skjutfält i Trängslet, en avlägsen anläggning mitt ute i skogen. Kommunen fick plötsligt 500 nya invånare på ett bräde. När alla skulle handla samtidigt blev det kaos.

– I början var vi inte vana. Vi har knappt haft några flyktingar här. Det var en stor förändring. Det var frustrerande i början för de kom fram alla samtidigt till kassan och förstod inte att man ska stå i kö, säger Ingegerd Littke, som jobbat på Ica Olssons i 26 år.

– Det var tufft, de förstod inte oss och vi förstod inte dem, men det har blivit jättebra nu, säger kassaledaren Jessica Haapanen.

För med på bussarna från Trängslet fanns också lösningen på problemen – Mustafa Alazzawie.

Samtidigt som Ica-handlaren Bengt Leandersson gick till kommunen för att försöka få hjälp i butiken av någon som kunde arabiska – utan framgång, letade den asylsökande Mustafa Alazzawie efter något att göra.

– Trängslet består av en byggnad, skogen, ingenting och himlen. Det enda jag kunde göra var att äta och sova. Jag sa till Migrationsverket att jag gör vad som helst, bara jag får göra något.

Han fick först hjälpa Migrationsverket att göra listor på alla som bodde på anläggningen, och till slut lyckades han tjata sig till ett praktikintyg. När han kom till Bengt Leandersson togs han emot med öppna armar.

– Mustafa var precis vad jag hade letat efter. Han pratar engelska och arabiska, och kan visa hur kösystemet fungerar och hjälpa till att beställa de varor som vi inte har men som flyktingarna behöver, säger Bengt Leandersson.

För Ingegerd Littke har kassaarbetet återgått till det normala. Dessutom kommer inte alla bussar från Trängslet samtidigt längre utan utspritt under dagarna.

– Allt flyter på jättebra nu och om någon från Trängslet behöver hjälp ropar jag bara ”Mustafa till kassan” i högtalaren så fixar han det, säger hon.

Mustafa Alazzawie kommer från Bagdad i Irak. Där studerade han till ingenjör och var lärare på universitetet.

– Jag hade 1 400 elever, och jobbade från sju på morgonen till sju på kvällen. Jag hade en utbildning, pengar, familj och mat på bordet. Men ingen frihet eller säkerhet. Nu är jag fri och känner mig som en människa.

Mustafa Alazzawie vill inte berätta varför han flydde, eftersom han fortfarande är rädd.

Han känner sig inte helt trygg i Sverige eftersom det varit en del problem på flyktingboendet. Under mellandagarna utbröt ett större bråk.

– Polisen ville att jag skulle hjälpa till att översätta efter bråket. Jag var så rädd. Efteråt ringde jag Bengt som kom och hämtade mig med sin bil. Jag känner att mina kollegor skyddar mig här, säger han.

 Mustafa Alazzawie spenderar så många timmar han kan på sin praktikplats. Han tar första bussen från Trängslet på morgonen och sista bussen hem. På onsdagar och torsdagar är han ledig. Då städar han sitt rum och hjälper de andra flyktingarna med att översätta. 

– Det finns flera på boendet som pratar engelska men de tänker mest på sig själva. Jag mår bra när jag får hjälpa andra.

En kvinna går sakta förbi hylla efter hylla med sin kundvagn, ögonen söker av varorna. När hon får syn på Mustafa Alazzawie skiner hon upp. ”Men heeej”.

Kunderna känner igen honom och många vill komma fram och prata. Mustafa är ivrig på att lära sig svenska och uppskattar när de försöker lära honom nya ord. Någon rasism säger han inte att han upplevt.

Men Ingegerd Littke råkade ut för det nyligen.

– Det var en kund, en älvdaling, i kassan som var väldigt otrevlig. Jag vill inte säga vad han sa för det är så hemskt. Jag fick försöka ignorera det. Man kan inte ta striden när man sitter i kassan.

Bengt Leandersson tycker att alla i samhället har ett ansvar.

– Alla har ett ansvar privat att säga ifrån. Och om det händer här på butiken så ska man meddela oss i personalen, säger han.

Butiken har tagit in fler anställda i samband med att flyktingförläggningen öppnade. För tillfället har Bengt Leandersson inte funderat på att anställa Mustafa i stället för att ha honom som praktikant.

– Vi har just landat i allt det här och börjar få lite kontroll. Jag vet inte hur länge Trängslet kommer att vara flyktingboende och vad vi kommer att ha för behov framöver.

Men han hoppas att han ska kunna få hit en till praktikant, som kan hjälpa dem som pratar persiska.

För Mustafa betyder praktikplatsen mycket. Han säger att han är entusiastisk när han vaknar varje morgon före jobbet. Han vill jobba kvar på Ica och i framtiden studera klart sin ingenjörsutbildning.

– När jag kom till Trängslet från Stockholm tyckte jag det var hemskt. Men nu har jag förstått att alla känner varandra här, det är som en stor familj. I Stockholm känner jag ingen. Och mina kollegor är min familj nu. De älskar mig!

– Yes, we love you, svarar Ingegerd Littke.