Stuvbutiken lurade anställda på miljoner

Violas arbetsschema. Arbetspassen var tio timmar om dagen, sex dagar i veckan.

Stuvbutiken i Karlstad drivs av entreprenören Göran Debäck. Idén att sälja restbitar från tyg, stuvbitar, gjorde hans framgång. I dag är Stuvbutiken med lager nära 20 000 kvadratmeter och har ett  90-talet anställda. Här säljs alla möjliga ”gör-det-själv-varor”, som klinkers och tapet. Försäljningen ligger runt 140 miljoner om året. Själv kammar Göran Debäck hem priser som ”årets företagare i regionen”.

Men det finns en annan berättelse om succén Stuvbutiken. Med hjälp av inspelningar och intervjuer med flera anställda tecknas bilden av Stuvbutiken som ett samhälle i samhället, där butikens egna regler gäller för anställda från Rumänien och Ungern.
För Viola började det 2010 i Transsylvanien, Rumänien. Hon var 25 år, pluggade och jobbade extra som receptionist. Hon var sugen på att resa, men också på att bilda familj med sin kille. Att jobba på Stuvbutiken i Sverige tycktes som den bästa kombon – tjäna pengar och komma utomlands.
– Kompisar hade jobbat där. Vi åkte.
I början städade Viola. Sedan gick hon över till  varuplockning och lagerarbete, som de andra. 45 kronor i timmen. Tio timmar om dagen. Sex dagar i veckan. Ingen ob. Lagstadgad sjuklön eller rätt till betald ledighet existerade inte heller.  
Att det strider mot svenska lagar och kollektivavtalet som butiken hade och som gällde även henne visste inte Viola. Hennes enda kontakt med det svenska samhället var butiken. Bodde gjorde hon på ett lagerutrymme, omgjord till provisorisk bostad.
– Vi tittade på film på datorn. Men man var helt slut efter jobbet. Första gången jag var på bio hade jag varit i Sverige i fyra år.

2013 fick Viola  nys om rätten att plugga svenska. Då hände någonting. Hon fick kontakt med samhället utanför butiken. Det hon hörde fick henne att baxna.
– Ingen där hade mina arbetstider eller lön. Jag kände mig utnyttjad.
Hon försökte prata med ledningen. Svaret blev alltid att hon måste ”försvenska sig”. Nu befann sig Viola i  grå zonen – den mellan svenskar och rumäner/ungrare. Där gällde inte svenska villkor. Sista ordet var jämt en gest mot dörren. Den stod öppen om det inte passade.
En dag såg Viola sin inkomstdeklaration och upptäckte att hon skulle fått tillbaka skatt. Hon letade fram alla deklarationer och insåg att hon skulle ha haft runt 25 000 kronor tillbaka på skatten. Men dem hade butiken tagit. Det gällde alla rumäners och ungrares skatteåterbäring. Skatteverket kallar det stöld.
– Skatteåterbäringen är alltid den anställdes. Tar ett företag den är det stöld och kan polisanmälas, säger Pia Bergman, nationell samordnare mot grov ekonomisk brottslighet på Skatteverket.
– Jag skrev under utbetalningskorten på skatten. Det gjorde alla. Vi visste att annars fick man sparken, säger Andreea.

Våren 2015 hade hon samlat tillräckligt med mod för att gå till facket. Med sig hade hon kollegan Ince. Handels krävde förhandling. Stuvbutiken var skyldig de två anställda miljoner, ansåg facket.

Hemma på butiken kallades Viola och Ince in på kontoret. Det som hände där trodde vd Göran Debäck stannade i rummet. Men inspelningar som Handelsnytt har tagit del av avslöjar hur de hotades. De fick höra att ”Detta är det absolut lägsta man kan göra”, ”Ni blir våra fiender. Ni kommer att bli grova fiender till alla ungrarna” och ”Tror ni att ni kommer få fler jobb i Sverige?”

Efter mötet vågade Viola och Ince inte längre be om facklig hjälp. Ändå blev klimatet tuffare. Ingen fick prata med dem. Vännerna tvingades skriva ner sina arbetsuppgifter – varje timme.
– Det var obehagligt. Jag mådde dåligt, säger Dorjan, en av dem som drabbades.
Men i augusti 2015 gick Viola, Ince och nu också Dorjan tillbaka till facket. Nu blev det förhandling. Viola, Ince och Dorjan fick en ekonomisk kompensation. Men blev uppsagda.

Kort därefter ändrades villkoren för de 15 anställda från Rumänien och Ungern. Gyula var en av dem. Han och de andra anställdes i ett nytt bolag utan kollektivavtal. De fick veta att den som går till facket inte har någon framtid i företaget.
– Jag är en rädd person. Jag accepterade. Jag hade inget val, men jag mådde skit, säger Gyula, som inte orkade vara kvar och flyttade hem.
 
Fotnot: Alla namn är påhittade.  45 kronor i timmen är efter skatt och är en ingångslön.  Den med högst slutlön hade 73 kronor i timmen efter skatt.