Fackliga studier gav Andreas ett nytt liv

En av dem som gjort resan genom Handels studiesystem är Andreas Samuelsson, studieorganisatör och klubbledamot vid Coops färskvarulager i Västerås.

– Jag hoppade av plugget som 18-åring. Det var inte intressant för mig, jag ville bara jobba. När jag blev fackligt engagerad kändes det som att studier äntligen gav mig något på riktigt. Jag kunde använda det i vardagen, säger han när vi möts på lagret i utkanten av Västerås.

Stegutbildning, tvärfackliga kurser och handledarutbildning. Andreas har gått det mesta som går att gå inom Handels. Och enligt honom har det varit livsavgörande, både privat och i jobbet.

– Det går knappt att beskriva hur mycket det gjort för mig. I dag kan jag så mycket om arbetsrätt, sociala frågor, politik och ekonomi. Det har varit min utbildning, säger han.

Västeråsavdelningen dit Andreas hör ligger på sjätteplats över de avdelningar som lägger mest. Sett till krona per medlem hamnar avdelningen i mittenspannet.

– Vi är bra på studier vilket jag tror hänger ihop med att vi är ett genomgångsförbund. Vi måste helt enkelt utbilda mer för att hålla uppe kunskapsnivån och för att hålla liv i våra klubbar, säger Andreas Samuelsson och fortsätter:

– Här hos oss är det nästan självgående. Jag har alltid en lista på 10-15 unga som jag vet är intresserade och som jag tjatar på lite grann. Man lockar med det enkla, ”Häng med, du får en dag ledigt, en chans att lära dig bra saker. Testa!”

De stora regionala skillnaderna är ett problem tycker Andreas Samuelsson. Tillgången till facklig utbildning ska vara lika god, oavsett var i landet man bor.

Att utveckla den tvärfackliga studieverksamheten med andra LO-förbund är därför en god idé tror han.

– En fördel med det är att man ofta kan ge intresserade en plats direkt. Vi behöver inte oroa oss för att vi inte lyckas fylla kurserna. Handels har dessutom jättemycket att erbjuda andra. Våra handledare är grymt duktiga, sä- ger Andreas.

I dag arbetar Andreas 90 procent fackligt och 10 procent på Cooplagret. På kongressen i slutet av april valdes han in som ledamot i förbundsstyrelsen, ytterligare ett tecken på hur det fack- liga engagemanget har förändrat hans liv.

– Jag skulle aldrig vilja sluta jobba helt. Att komma ut på golvet och köra får all stress att rinna av mig. Men studierna och allt facklig arbete har fått mig att inse var hjärtat ligger. Jag vill arbeta med de här frågorna, hjälpa andra och vara med och stärka svensk arbetarrörelse.