”Världen blir bättre när alla hjälper till”

Hon ringde genast till sin mamma som bor i samma område.

– Mamma bekräftade att det brann och att folk flydde i panik ut ur ett grannhus, berättar Samia Hanna Aoun.

Hon kontaktade sina kolleger på ABF i Jönköping för att diskutera hur de kunde hjälpa till. Tillsammans gjorde de ett upprop på Facebook för att samla in förnödenheter till de plötsligt hemlösa.

– Massor av människor lämnade grejer: sängar, filtar, hygienartiklar, mat! Jag hjälpte till att hämta saker med min bil och lämna till behövande.

När Samia kom till brandplatsen var hela huset avspärrat och alla 156 boende hade evakuerats från sina lägenheter. Människor var chockade och förvirrade. Några var flyktingar från Syrien. Samia, som talar arabiska, hjälpte till att tolka.

– Situationen väckte obehagliga minnen från krig och kaos som de flytt från.

ABF-gänget förberedde också för att låta hemlösa övernatta i studieförbundets lokal. Det behövdes sedan inte eftersom alla hittade andra ställen att sova på. Samia skjutsade en familj till en tillfällig bostad.

Dagarna efter branden fortsatte hon att ha kontakt med några drabbade familjer. ABF ordnade med barnpyssel och andra aktiviteter i det kriscenter som upprättats i en skola i området.

Taket och vinden på det eldhärjade bostadshuset blev totalförstört, men större delen av byggnaden kunde räddas. Efter ett par dagar fick de flesta boende återvända till sina lägenheter.

Samia Hanna Aoun blir varm om hjärtat när hon ser hur många som vill hjälpa medmänniskor i en utsatt situation.

– Trots allt elände som finns går det att göra skillnad. Världen blir bättre när alla hjälper till!

Civilsamhällets organisationer, som studieförbundet ABF där Samia jobbar, blir allt viktigare när stat och kommun inte räcker till för alla insatser som behövs.

– Vi undervisar asylsökande i svenska och ordnar samhällskaféer där vi hjälper till i kontakter med myndigheter och företag.

Hon tror att människor som kommer till Sverige som flyktingar i dag har lättare att etablera sig än de som liksom hon själv kom hit för runt 30 år sedan.

– I dag är samhället mer öppet. Det finns språkkaféer och mängder av öppna verksamheter. Många flyktingar har bra utbildning och en stark vilja att lära sig. Jag är hoppfull!