Hur bra ska man vara för att få bo?
Om det är något som timmarna i kassan har lärt mig så är det att människor och deras beteenden fascinerar. Jag vill veta mer.
Nu, antagen till en socionomutbildning 30 mil från min trygghet, blir jag glad. Och hysterisk. Jag som vill sitta under min korkek och lukta på blommorna (läs: sitta i kassan och hälsa, inte lukta, på kunderna) måste ut på arenan och fäktas. Andrahandsmarknaden. Varsomhelst bara det är i Lund. Skämtar nervöst om att bo i ett skrymsle under trappan. En kökslucka.
På en lägenhetssida på Facebook har en kille lagt upp en film där han berättar att han letar boende, till ljudet av spansk flamenco. En välklippt film med ett svart intro som långsamt ljusnar. Linsen reglerar skärpan tills man ser en kille fixa håret framför kameran. En film alltså. Med ett intro. Jag blir mest frustrerad för han tävlar ju mot mig, och leder, för jag själv vet inte hur man klipper film. Vad kostar Tarantino i timmen?
Trots att jag jagat ob i många år och stått i kassan tills axlarna brunnit tar inte min deltidslön från butiksjobbet mig långt. Vi som inte kan köpa bostadsrätt får förlita oss på kreativitet när köerna är långa. Som gycklare beter vi oss. Dansa då. Förnedra dig. Gör en film. Jag lägger ovärdigt mycket tid på min annons på Blocket. Måste låta rolig men inte slarvig. Googlar stavningen på ”socionom” fyra gånger för det vore fan förödande. Måste ta en snygg bild också. Sminkar mig. Som att det är relevant, tjocka ögonfransar för en etta med kokvrå. Ber vännerna länka överallt. Hjälp stackars Ferdinand kriga mot matadoren. Det är lättare för tjejer att hitta boende, läser jag någonstans. Enklast är det för par. Undrar först skämtsamt och sen allvarligt om jag hinner bli ihop med någon innan månaden är slut. Publicerad. 2578 visningar. Ett mail. Från Jonas.
”Hej! Jag har en trea i Eslöv jag gärna delar med någon”. Sen skickar han en bild. Inte på trean. På sig själv. Som om han svarat på en kontaktannons. Jag räknar ”sökes”-rubrikerna på Blocket i Lund. 48 i går. Djurfri, rökfri, skön. Skön? ”Jag kan bo i en kartong så länge det är inomhus”. Det är som att vi hetsar varandra, blodig tjurfäktning, stretchar våra gränser. Vad kan jag gå med på? Vad har jag att erbjuda? ”Bra på att baka”, skriver en. ”Du får gratis pizza” en annan. Jag kan minst 30 olika varukoder i huvudet, hjälper det? Andas i en papperspåse under min korkek och frågar mig själv; Hur jävla bra ska jag behöva vara på att bo för att få bo?