Män, kvinnor och skruvdragare
Har du någon kille som kan hjälpa mig?
Ovanstående måste ha varit den vanligaste frågan jag fick på mitt förra jobb.
Att det råkade vara en bygghandel borde egentligen inte ha spelat någon roll. För ärligt talat, vi lever ju på 2000-talet och borde ha lärt oss att kvinnor kan. Dessutom var både butikschefen och tre av fem truckförare tjejer i just den här butiken. Men det är svårt att lära gamla hundar sitta. Där stod vi fyra kunniga tjejer på kö för att hjälpa till, men de flesta kunderna envisades ändå med att pejla in sig på den enda personen av manligt kön i hela butiken. Trots pluggarna i öronen, brallorna nere vid knävecken och kallingarna blottade samt en praktikantknapp stor som ett tefat.
Är det inte märkligt att en bransch som i vissa avseenden är så med i sin tid kan vara så hopplöst efter i andra? Det finns självscanning och digitala inköpslistor, men när det gäller könsroller är handeln så gammaldags att man kan undra om ångmaskinen ens har blivit uppfunnen. Här ses fortfarande killarna som säljare medan tjejerna reduceras till kassörskor, blir klappade på huvudet och lite på rumpan av bara farten.
I den blågula lådan där jag jobbar nu vimlar det av kompetenta kvinnor som, inte så mycket med hjälp av bruksanvisningarna som trots dem, fixar ihop de platta paketen till stabila bokhyllor och tv-bänkar i ett nafs. Ändå möts de gång på gång av den nesliga frågan:
”Har du nån kille som kan hjälpa mig?”
Att handeln är överrepresenterad av kvinnor är inget nytt. Och precis som inom andra kvinnodominerade yrken är otrygghet ett nyckelord. Men det verkligt beklämmande är att det tycks vara mer otryggt om du är kvinna än om du är man. Både anställningsformer och arbetsmiljö. Tillsvidare på heltid innehas oftare av män, medan kvinnor i regel arbetar deltid på visstid. Och fler kvinnor än män har förslitningsskador, vilket beror på bristen på arbetsrotation. Det vill säga, kvinnorna sitter fast i kassan medan männen jobbar på golvet i mer varierande arbetsställningar. Kassaarbete jämställs numera faktiskt med tungt industriarbete.
Att det ser ut så här beror naturligtvis inte på oss som individer, utan på samhällsstrukturer. Män är inte bättre än kvinnor och kvinnor är inte bättre än män. Det vi måste göra är att sluta lägga vikt på det vi har mellan benen och i stället fokusera på det vi har mellan öronen. Då kommer vi slippa frågan som jag inte tänker upprepa en gång till.