Det finns inget vackrare än kvinnor som går samman, reser sig, höjer sina röster. Nu får det vara slut på lägre löner och orättvisa villkor liksom. Visst blir de spottade på, förlöjligade. Men jag får gåshud och tårar i ögonen när jag ser det där systerskapet som är starkare än det som vill splittra.

Jag var på gymmet nyligen. Hade gått tidigare från jobbet för att träna ett skivstångspass. Efteråt kom en medelålders man fram. Vi är lite tjenis med varann för vi har gått på samma pass. Vi småsnackade om att det var en lyx att kunna gå lite tidigare från jobbet för att träna. Då kom kommentaren. ”Du har
en snäll chef, du”. Jag kan ju inte läsa hans tankar, men det var som om det var omöjligt att den där chefen var jag. En 34-årig kvinna, i en blommig byxdress, utan en tillstymmelse till basröst. En liten petitess till händelse kan tyckas, men nej, den visar på något så mycket större. Den säger en hel del om normer och könsroller. Att det finns en urunken inställning om att man ska vara man för att vara chef. Så där och då sa jag faktiskt. ”Det är jag som är chefen.”

Det finns inget som provocerar mig så mycket som när jag förväntas vara, gilla vissa saker, inte kunna ha på mig vissa kläder för att jag är kvinna. Jag är en människa, inte ett kön.

Vad har Handelsnytts läsare att höja sina röster mot? Handels nya rapport ”Hur mår handeln?” om den psykosociala arbetsmiljön för butiks- och lageranställda visar att kvinnor är sjukskrivna och lider av psykisk ohälsa mer än män. Varför? För att de i högre grad får otrygga anställningar och deltid och tvingas leva med pressen att alltid vara nåbara för lediga pass. Sova med telefonen under kudden, bajsa med telefonen på handfatet. Leva med den tärande känslan att inte veta vad lönen kommer landa på. Konkurrera med kollegorna om timmar i stället för att ha kul ihop. Rapporten visar också att kvinnor oftare hamnar i positioner med lägre inflytande och mer monotona arbetsuppgifter. Att de oftare jobbar ensamma. Knappt de hinner springa på toa för att byta tampong.

Varför ska vi acceptera det? Gå samman på era arbetsplatser, kvinnor och män. Bilda fackklubb. Kartlägg. Vilka har heltiderna och de fasta tjänsterna och vilka har deltid och visstid? Prata med arbetsgivaren om det är snedfördelat. Säg, med schysta villkor kan vi känna oss trygga med lönen, känna större engagemang, utvecklas, ta ansvar. Jämställda villkor är en vinst för mig, företaget och samhället.

Händer inget kan du hälsa från den där Linnéa på Handelsnytt som uppmanade er att höja era röster.

Linnéa Klint
Tf chefredaktör och ansvarig utgivare