–  Begreppet passar väl för att beskriva det som skedde inom svenskt mode på slutet av 90-talet och början av 00-talet när svenska modevarumärken som Acne, Filippa K, Hope, Rodebjer, Tiger of Sweden och Whyred satte Sverige på den internationella modekartan. Det handlar om utvecklingen av ett kreativt fält men också om en ekonomisk sfär.

Du menar att det svenska modet har en grundläggande demokratisk idé. Hur då?
– Speciellt under 60- och 70-talet använde flera designers mode som ett verktyg för att sudda ut sociala skillnader och skapa jämlikhet mellan könen. Det arvet lever till viss del vidare, svenskt mode ska vara tillgängligt, bärbart och inte för dyrt.

Hur märks detta för de anställda?
– Hela modebranschen genomgår just nu stora förändringar – företagens miljöansvar och de anställdas arbetsvillkor står numer högt upp på dagordningen.

Vilka skulle du säga tillhör dagens modeunder?
– Personligen tycker jag att det är modeskapare som Ida Klamborn, Minna Palmqvist och Lamija Suljevic som är mest spännande. De utmanar och omdefinierar vad mode är och kan vara i sitt skapande. Men Acne, Hope och de andra spelar fortfarande en viktig roll i det svenska modeundret.

Fotnot: ”Det svenska modeundret” gavs ut 2011.