På kort tid kom över 1 000 asylsökanden till orterna kring Storå. Att så tidigt få dem att bekanta sig med svenskan har både varit en utmaning och en passion för de lokala ABF:arna. Fr vänster: Petra Johansson, Hani Shabanpour, Hamada Mohamed, Eva Ströman och André Antonio. Bild: Kicki Nilsson.

Vid en första anblick ser det ut som glansdagarna för gamla Folkets Hus i samhället Storå är förbi. Fönstren är på sina håll igenbommade, och här och var har husets vita puts börjat ramla av.

Men när man kliver in i entrén och begersig en trappa upp får man en annan bild. Ett 30-tal asylsökande väntar ivrigt på att få påbörja dagens svensklektion. Några surfar otåligt på datorerna som står uppradade längs ena väggen, andra tar tillfället i akt att socialisera över en kopp kaffe. Ett tredje gäng har redan börjat undervisningen.

Tillströmningen av asylsökande till de norra delarna av Örebro län började redan för 5–6 år sedan. På grund av den stora tillgången till hyresrätter placerade Migrationsverket under kort tid över 1 000 människor i Storå, Kopparberg, Guldsmedshyttan och Stråssa. Förra året var det i perioder uppåt 2 000 asylsökande i området.

Borta vid kaffeautomaten står ABF-anställda Eva Fröman och Hani Shabanpour. Båda har arbetat med studieförbundets lokala asylverksamhet i flera år. Eva Ströman var med i uppstarten och minns hur svårjobbat det var.

– I början var vi var tvungna att skära suddgummina i två för att det skulle räcka, berättar Eva Ströman, som är ansvarig för hela asylverksamheten inom ABF Örebro.

– Det fanns inga pengar att söka. Vi fick tigga om allt.

Hani Shabanpour minns också. Han kom själv som flykting från Iran och huvudstaden Teheran för fyra år sedan. Hans första kontakt med det svenska samhället var genom ABF.

– De var en liten kurs med några fåtal deltagare i Kopparberg där jag bor. Behovet var stort redan då. Jag fick tjata mig in, säger han och fortsätter:

– För mig har ABF betytt allt. Jag har fått svenskkunskaper, kontakter och praktik. När mitt uppehållstillstånd kom blev jag anställd här, säger Hani Shabanpour, som i dag är verksamhetsansvarig i ABF Örebros norra region.

ABF HAR FÖRSTÅTT HUR TRÅKIGT DET ÄR FÖR OSS ATT BARA GÅ HEMMA. DET BETYDER SÅ MYCKET ATT KOMMA HIT OCH PRATA SVENSKA OCH TRÄFFA FOLK.

Lektionen ska precis dra igång och alla går in i klassrummet bredvid fikarummet. Imperfekt och presens står på schemat, men även diskussioner kring rubriken ”Positivt och negativt med Sverige”. 

Att man kan dricka kranvattnet, att bussarna går i tid och att svenskar generellt är trevliga lyfts fram som positiva saker. Mörkret och kylan är inte lika uppskattat. Men cirkelledaren André Antonio gillar minusgraderna. De gör honom pigg, förklarar han för klassen.

– Värmen i mitt hemland gör mig seg. Här tänker jag bättre.

André Antonio kommer ursprungligen från Angola, men med nära 20 år i Sverige och kunskaper i svenska, engelska och portugisiska framstår han som en utmärkt guide.

– Antonio är mycket duktig, säger deltagaren Saif Al-Assadi efter lektionens slut.

Saif kom till Guldsmedshyttan från Bagdad tillsammans med sin fru och barn för ett år sedan. Han gläds över stunderna på gamla Folkets Hus.

– ABF har förstått hur tråkigt det är för oss att bara gå hemma. Det betyder så mycket att komma hit och prata svenska och träffa folk. Jag behöver det, säger han.

Men det är inte bara ABF som möjliggjort svenskstudierna. I flera regeringsbudgetar har ABF och andra studieförbund fått stora anslag för att arbeta med svenska och samhällsintroduktion.

Totalt handlar det om 160 miljoner kronor, varav ABF tilldelats omkring 50 miljoner. Pengarna har huvudsakligen gått till kurserna ”svenska från dag ett” och uppföljningskursen ”vardagssvenska”, men även till grundläggande samhällskunskap. Målet är att asylsökande så tidigt som möjligt ska börja bekanta sig med svenskan.

De som får stanna, och som sedan påbörjar SFI-studier, har ett stort försprång, säger Hani Shabanpour.

– Jag har bara gjort provet på SFI, vilket tog tre timmar. Detta i stället för de två år med SFI-studier som man räknar med. Tänk vilken oerhörd samhällsvinst!

Pengarna, i kombination med stöd från kommuner och andra, har lett till att över 63 000 personer fått svenskundervisning genom ABF sedan hösten 2015. Detta av de cirka 192 000 människor som anlänt till Sverige sedan dess. Verksamhet har bedrivits i nära 210 kommuner.

Eva Ströman, ansvarig för asylverksamheten inom ABF Örebro.

ABF har byggt upp framgångsrik verksamhet på många håll i landet, inte bara i Storå. Dalarna, Stockholm och Boden lyfts alla fram som goda exempel. Trots statsbidragen har pengarna inte räckt på långa vägar och flera av de aktivare avdelningarna har tvingats använda egna besparingar. Vissa anställda talar om ett arbete som ”skakat om ABF i grunden” och om en helt ny roll för förbundet. Asylverksamhet är framtiden, säger flera ABF:are som Handelsnytt talar med.

Men Eva Ströman tycker inte man kan säga att flyktingvågen ”skakat om” eller förändrat ABF. Enligt henne tillhör insatser likt de i Storå studieförbundets kärna.

– Vi finns till för att ge människor som saknar makt och inflytande verktygen för att kunna skaffa sig det. Det har inte skakat om oss, det här är det vi gör och alltid borde ha gjort. Det är folkbildning i sin ursprungliga form, säger hon.

Men visst har det funnits utmaningar. Trots att verksamheten i Storå redan var på plats när den största vågen kom hösten 2015 har trycket stundtals varit enormt, med som mest upp mot 80 personer i kö.

NU HAR VI FÅTT EN LITEN PAUS I MOTTAGANDET. NÄR MAN TÄNKER PÅ ALLA MÄNNISKOR SOM LIDER I FLYKTINGLÄGER BORDE DET VARA EN SJÄLVKLARHET ATT VÄXLA UPP IGEN. 

För de anställda har behovet av att få tid till planering och förberedelser varit ett problem. En annan arbetsmiljöfråga är det psykiska välmåendet hos personalen. Många asylsökande befinner sig i kris, och hur professionell man än är, är det aldrig enkelt att vara budbärare av ett avslag på ett uppehållstillstånd.

– När folk kommer med skakiga händer och ber mig översätta ett brev från Migrationsverket, ett brev som visar på avslag. Det kan vara oerhört tungt, säger Hani Shabanpour.

Men precis som för många andra inom den ideella sektorn är det ändå tydligt att Hani, Eva och Antonio älskar sitt arbete. De verkar nästa förvånade över frågorna om hur de här åren påverkat dem arbetsmiljömässigt.

– Jag skulle göra om allt det här igen, utan att blinka. Nu har vi fått en liten paus i mottagandet. När man tänker på alla människor som lider i flyktingläger borde det vara en självklarhet att växla upp igen. Behovet är fortsatt stort, och vi har flera i kö, säger Eva.

Både Antonio och Hani håller med. De räds inte hårt arbete, speciellt inte när de ser hur mycket deras jobb betyder.

– I Teheran var jag ingenjör inom bilindustrin, säger Hani. Men nu är det här är mitt liv. Att jobba med människor, människor som gått genom samma resa som jag har.

Fakta: ABF

ABF står för Arbetarnas bildningsförbund. Förbundet har cirka 800 anställda. Personalen är med i Handels.

Varje år deltar 750 000 personer i ABF:s cirkel- och kursverk- samhet som består i allt från språkstudier, till musik-, hantverk- och kulturverksamhet.

Studiecirkeln är grunden i ABF:s verksamhet. I en studiecirkel träffas man regelbundet för att studera, öva eller diskutera något tillsammans.

ABF bildades 1912 av Socialdemokraterna, LO och Konsumentkooperationen. På den tiden var utbildning få förunnat. Hela grundidén var därför att ge deltagarna verktyg att påverka både sin egen situation och samhället i stort.