Du måste inte göra allt hela tiden, Erika.

Sa någon, nån gång, till mig. Jag minns inte vem eller när för jag var mitt uppe i något. Mycket av det jag gör behöver inte stressas över, jag vet ju det. Men det är den där förbannade lojaliteten. Det enda som skulle kunna utmana min arbetsmoral i styrka vore en flock oxar på blytunga steroider. Jag är förmodligen det möraste köttet en arbetsgivare kan sätta tänderna i, för jag har marinerats i skuldkänslor och någon slags yrkesstolthet hela livet.

Jag hör ofta att vem som helst kan göra mitt jobb. Prestigelöst och simpelt. Det är ju bara att sitta där. För er är det kanske sant men inte för mig. Jag har sett ”vem som helst” göra mitt jobb. Otrevlig ton mot kunder. Rutten frukt. De som tror det är enkelt, och att man kan strunta i saker. Oförlåtligt. Den synen gör skärselden, i jämförelse, till en dag vid poolen. Folk kan vara värdelösa på att jobba i matbutik, och du som tror det är enkelt att utföra mitt yrke vore förmodligen skitdålig på det. Tanken om att vem som helst kan göra mitt jobb leder till att folk ser ner på mig, för jag är tydligen utbytbar, men du skulle bara veta.

Den här lojaliteten jag bär på, dras med, är inte ett personlighetsdrag, snarare en störning. Vill inte för mitt liv att folk ska lida egentligen men blir ändå förbannad av folk som aldrig lider eller stressar. Lättjan. Blir ursinnig när en kollega inte förstår att det här är på blodigt allvar.

”Tills döden skiljer oss åt” väser jag, till kassan.

Mitt enda budord är att det måste göras, någon måste göra det och förmodligen kommer ingen annan göra det. Om döden vill spela schack mot mig får han faktiskt lugna sig och vänta lite för jag måste fronta eller räkna eller sortera färdigt först. Sen kommer jag spela mot honom, på min rast, i fikarummet. Den obetalda rasten som jag aldrig nånsin skulle lämna butiken under.

Många är personerna som kan få mitt jobb men det betyder inte att någon av dem gör det bra. Om din bild av serviceyrket är att alla kan göra det vi gör, ber jag dig fundera igen. Jag har sett så många människor vara helt, monumentalt, ”å-herregud-vad-sysslar-du-med”-sämst. Jag vill skryta med att folk kan vara riktigt värdelösa på det jag gör. Du ser mig blippandes ett mjölpaket, men du ser inte 12-timmarspasset på schemat eller att jag hoppat in med 30 minuters varsel. Det är en handfull som faktiskt kan göra det vi gör. Och så länge du tror att det är simpelt är du inte en av dem.