När jag inser att jobbannonserna är från riktiga verkligheten är det lätt att hålla tillbaka skrattet. Bemanningsbranschen söker robotar. Inte människor.

Många som får jobben är unga. Erik som Handelsnytts reporter träffat är anställd på ett bemanningsföretag och blir uthyrd mest till lager. Tunga lyft vardag. Nu är han sjukskriven för ryggen. Uthyrd och utsliten. Han är inte ens 30.

En bemanningsanställd som inte passar in i ”stark-snabb-älskar-enformiga-jobb-och-är-flexibel-mallen” är inte så intressant för uppdrag längre. Som Handelsnytts och Dagens Arbetes granskning visar, trots att man har fast jobb på bemanningsföretaget händer det allt som oftast att de vill lösa ut den anställde eftersom ingen vill hyra in någon med rehab-behov.

Bemanningsanställda råkar ut för dubbelt så många olyckor och får de tunga jobben. Lagerarbetare är bland de värst utsatta. Det skryts om att bemanningsbranschen är vägen in i arbetslivet. Trist när den blir vägen ut.

Det är företaget som hyr in personalen som ansvarar för att arbetsmiljön är bra där. Men om en anställd blir sjuk ligger rehabiliteringsansvaret på bemanningsföretaget, som hyr ut personalen. Där någonstans hamnar de anställda i kläm. Faller mellan stolarna liksom.

Det är dags att båda sidor tar sitt förbannade ansvar för arbetsmiljön. Vi snackar inga små resurssvaga företag som använder bemanning. Vi snackar Ica, Coop, Axfood och andra storheter.
Och det är dags att det blir mer facklig aktivitet bland de bemanningsanställda, så de får kunskap och vågar höja rösterna.

Bemanningsanställdas situation är ingen isolerad företeelse. Arbetsgivarnas jakt på flexibla anställningsformer har levt high life ett tag nu. Det är bemanningsanställning, allmän visstid, behovare, sms-anställningar. De anställda ska vara tillgängliga, nära telefonen och alltid redo att hoppa in på lediga uppdrag eller timmar. Att aldrig få känna sig trygg med jobbet. Inte veta. Inte få ha en dålig dag. Alltid vara på topp, aldrig sur. Vara utbytbar.

Arbetsmiljön lider.

Anställda behöver mer trygghet. Inte mindre. Annars kan vi räkna med att generation utsliten knackar på dörren.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare