Förbundet har svikit sina lagermedlemmar i och med det nya avtalet för lager och e-handel genom att man förhandlat bort ”arbetstidsvetot”. Detta trots att man från lagerklubbarna gång på gång framfört hur viktigt det är att behålla det fackliga vetot och att det är det enda som hindrar arbetsgivarna från att lägga ut omänskliga arbetstidsscheman, scheman som ofta är omöjliga att kombinera med ett rimligt familjeliv. Man har inte förstått att konsekvenserna i förlängningen kan bli att vissa grupper i praktiken stängs ute från lagerarbete. Lägre chefer kommer frestas att göra det lätt för sig och av egen bekvämlighet hellre börja peta i arbetstiderna än att ta tag i vad som egentligen är problemet.

Tyvärr är det nu uppenbart att förbundsledningen från första början bestämt sig för att sälja bort vetot. På avtalskonferenserna blev vi tillsagda att vi inte ”fick” komma med avtalskrav som redan fanns i avtalet utan skulle komma med nya krav. Baktanken kanske var att förbundsledningen ville se vad vi var beredda att sälja vetot för. Vi var dock aldrig beredda att sälja vetot!

Det nya avtalet bygger mycket på att man, på chefens nåder, skall ha ett individuellt inflytande, men på ett lager har du oftast inget som helst individuellt inflytande. Allt inflytande bygger på en stark fackklubb som kan träffa bra uppgörelser med arbetsgivaren och för att kunna träffa sådana uppgörelser behöver klubben ett bra avtal i ryggen som ger de verktyg som behövs i en förhandling. Dessa verktyg har nu tagits ifrån alla lagerklubbar. Verktygslådan är helt plötsligt tom!

Ett argument som framförts inför denna avtalsrörelse var att Partihandelsavtalet skulle vara omodernt i och med att det daterar sig från 1930-talet. Det nya avtalet känns dock inte speciellt nytt. Det är en återgång till de villkor som rådde före 1930-talet där en lagerarbetare (och andra arbetare också) var mer eller mindre livegna. Chefen bestämmer allt och passar det inte ”så är dörren där”.

Vad förbundsledningen nu ägnat sig åt är inget annat än vad man skulle kunna kalla avtalsdumping. Man säljer ut sig (oss) av rädsla för att arbetsgivarna skall välja att skriva kollektivavtal med andra förbund än Handels. Detta är lika illa som att bryta det fackliga löftet, i praktiken är det faktiskt samma sak. Man säljer vår arbetskraft billigare än andra, kanske inte lönemässigt men när det gäller andra villkor som är väl så viktiga.