Ronja fick nog av sexism

Det var inte det värsta som hänt. ”Bara” ytterligare en man som skulle förklara för henne hur hon ska göra sitt jobb. Men händelsen fick Ronja Mattsson att sätta ner foten en gång för alla.

Klockan närmade sig halv åtta. På butiksmacken i Hoting, Strömsund, stod Ronja Mattsson bakom kassan. Några kunder kom in och ville ha kaffe, men maskinen krånglade som vanligt. En manlig medelålders kund satt vid bordet snett bakom kaffemaskinen.
– Jag har fixat den där maskinen hundra gånger. Men han började komma med kommentarer om hur jag skulle göra mitt jobb. Han sa att han vet hur man tas med kaffemaskiner och undrade om han skulle lära mig. Jag som ung kvinna kunde behöva hjälpen av en man. Jag bad honom sluta, säger Ronja Mattsson.

Att ses som ett skämt när man säger ifrån. Det var så förnedrande. Samtidigt måste jag ge kunderna sitt kaffe. De måste få servicen med ett glatt leende.

Mannen slutar inte. Tvärtom. Hon höjer rösten. Mannen fortsätter. Till slut ber hon honom lämna butiken. Då hånskrattar han henne rakt i ansiktet.
– Jag började gråta. Att ses som ett skämt när man säger ifrån. Det var så förnedrande. Samtidigt måste jag ge kunderna sitt kaffe. De måste få servicen med ett glatt leende.

Den fredagkvällen grät inte bara Ronja Mattsson. Hon fick också nog. Hon skrev ett inlägg på Facebook riktat till de kunder som tjafsar, tafsar och också sexuellt trakasserar butiksanställda.

De måste fatta att deras beteende inte är okej.

För det hör till hennes jobbvardag att tvingas lyssna till kommentarer som ”Vilken snygg röv du har”. Att män låtsas tafsa henne på brösten, tar henne på rumpan eller stryker henne över ryggen. Att män som ska köpa cigg säger ”kåta röda” i stället för ”korta röda”. Det händer oavsett om det är andra kunder i butiken eller inte. Om hon jobbar ensam eller har kollegor och chef runt sig. Om det är kvällstid eller dagtid. Ronja Mattsson har kunder hon gömmer sig bakom kassadisken för.
– Jag har aldrig skrattat. Jag har alltid sagt i från. Bett dem sluta. Skakat på huvudet. Men de tycker bara att de är roliga. De skrattar åt sig själva. Därför skrev jag på Facebook. De måste fatta att deras beteende inte är okej. Vill de att deras döttrar ska utsättas för detta?

Jag är kvar med ett leende på läpparna fast jag mår jättedåligt inombords.

Medan Ronja Mattssons tårar rann tog mannen sina varor, betalade, sa förlåt och gick.
– Så är det. De går. Jag är kvar med ett leende på läpparna fast jag mår jättedåligt inombords. De tär på mitt självförtroende och självkänsla. De har inte rätt att göra mig till åtlöje eller kommentera min kropp. Det är därför jag pratar om detta offentligt nu. Kunden har verkligen inte alltid rätt.

Ronja Mattsson är långt från ensam. Nyligen visade en forskningsrapport att nära tre av tio kvinnliga butiksanställda upplever att de utsatts för sexuella trakasserier på jobbet av kunder.

Efter sitt Facebook-inlägg har hon fått massa respons och pepp.
– Jag tror det kommer hända saker nu. Fler kommer säga ifrån.
Hennes arbetsgivare har stöttat henne. På kvällarna när hon jobbar ensam kan hon ringa så fort hon känner sig otrygg och hon har mandat att be kunder lämna butiken. Fortsätter trakasserierna kommer hon att polisanmäla.

Fannie Karlsson, Jessica Karlsson och Fanny Jutered delar Ronja Matssons erfarenheter. Här berättar de.

”Jag är på jobbet, inte på en dejtingsajt”.

Fannie Karlsson, 20 år jobbar i butik, Lycksele

– Jag har inte varit med om något farligt. Men det är det som är farligt, att man inte ser sexuella trakasserier som farligt utan bara accepterar.

Jag jobbade tidigare på en matbutik där jag stod mycket i spelavdelningen. Det var många gubbar som var där varje dag och spelade. De ville kramas och när man minst anade det var det någon som lade armen runt mig. Det sa ofta ”kom hit gumman” och gjorde pussljud. Jag lät det rinna av mig.

Då tyckte jag inte att det var så hemskt men nu i efterhand inser jag att jag borde gjort något. Men det var mitt första jobb och jag hade bara en visstidsanställning. Jag lade all min energi på att jaga timmar och jag ville inte vara den som klagade. I dag skulle jag sagt ifrån tidigare. Jag bor på ett litet ställe så även om jag har bytt jobb så kommer de där gubbarna in dit och tycker att vi är polare.

Många unga vill vara till lags men det räcker med att bara säga att det inte är okej. Jag fattar egentligen inte varför man bara är tyst och låtsas som ingenting och gör sig mindre värd än vad man egentligen är.

Jessica Karlsson, 22 år jobbar i butik, Västerås

– Jag jobbade på ett varuhus och stod ibland själv i entrén eller på en avdelning. Det var många medelålders män som tog tillfället i akt när jag var ensam och sa något nedlåtande eller kommenterade mitt utseende, ”du var mig en snygg kvinna” och sånt. När jag stod i kassan var det en man som sa att kvinnor inte borde jobba för att vi inte kan något. Han sträckte sig över kassan och skulle slå in något själv och sa att kvinnor ska stanna i köket. Jag mår illa och får en obehagskänsla av sådant. Vad är nästa steg? Jag blir rädd när det inte finns någon kollega i närheten som kan rycka in.

Det är ju klart att man ska säga ifrån men det är så inpräntat att man ska vara snäll och gullig mot kunder och då bli man helt ställd. Jag är på jobbet, inte på en dejtingsida. Jag tycker det är äckligt när medelålders män flörtar med en tjej i 20-årsåldern.

Fanny Jutered, 24 år jobbar i matbutik, Umeå

– För ett par år sedan var det en kund som tafsade mig på rumpan när jag stod och packade varor. Först trodde jag att det var min kompis och blev helt chockad när jag vände mig om och det stod en äldre man där. I dag kanske jag hade reagerat annorlunda men då sa jag inte så mycket för jag blev helt ställd. Jag tror att han märkte det och ursäktade sig med att det var för att han tyckte om mig. Det är jobbigt att inte känna sig trygg på sin egen arbetsplats. Jag vet att den mannen har gjort så på andra kollegor och köpt blommor till unga tjejer på mitt jobb. Det är kanske inte så farligt men jag vill inte ha den typen av uppmärksamhet på jobbet.

En annan gång var det en äldre man som förföljde mig hem efter jobbet. Han hade tidigare försökt få tag på kollegors nummer. Jag började gå jättefort och han småsprang efter mig. Jag tänkte att jag i värsta fall borde kunna övermanna honom för han var ganska gammal och skröplig, men mest ville jag bara komma hem. Jag vet att han har fått tillsägelser från vår chef om att sluta vara på de unga tjejerna. Jag gjorde ingen polisanmälan. Tänkte inte ens på att man kan anmäla något sådant.