Det fanns en tid då man kunde handla i en affär, gå på bio, hämta ut ett recept på apoteket, boka en resa, gå på konsert eller sova en natt på hotell och så var det bra med det. Men nu för tiden är det näst intill omöjligt att köpa en vara eller nyttja en tjänst utan att det tre minuter senare plingar till i mobilen och man förväntas betygsätta sin upplevelse med alltifrån 1-5 stjärnor eller smileygubbar i varierande glad/surhetsgrad. Upplevelse förresten, vilka förväntningar kan man egentligen ha på att åka till köpcentret och till exempel köpa en ny dvd? Jag kom, jag såg, jag betalade, men att påstå att jag upplevde något är väl ändå att ta i.

Tidigare brukade jag ofta helt oreflekterat drämma i med den gladaste glada-gubben, för kan man sprida glädje omkring sig så ska man det. Men på sistone har jag börjat fundera på vad de där betygen egentligen betyder. Om jag i stället skulle sätta det lägsta betyget, vad är det noga taget jag är missnöjd med? Att varan inte fanns i rätt färg, att kundvagnarna var slut, att priserna var dåligt skyltade, de skrikande ungarna bakom mig i kön, tanten framför mig med alla växelpengarna eller den skränande musiken i högtalarna? Eller hade jag helt enkelt bara en dålig dag? 

Man kan ju också fråga sig hur många nyanser av ett köp det egentligen finns? Att jag får med mig en hel och ren vara och kanske ett litet leende på vägen är väl faktiskt det minsta man kan begära. Men hur många glada gubbar är det värt? Så nu brukar jag för det mesta fega ur med en medioker trea som den medborgare i mellanmjölkens land jag är. Om jag svarar över huvud taget, man måste faktiskt inte ha en åsikt om precis allt hela tiden. 

För ärligt talat, tycks det inte väldigt mycket i dessa dagar? Förstå mig rätt, självklart är det positivt med fria tankar och rätten och medlen att uttrycka dem, men just alla dessa betyg och recensioner av allt vi tar oss för luktar misstänkt likt bekräftelsebehov, tycker ni inte det? Precis som selfien framför Eiffeltornet på Insta blir ett sätt att bevisa att en var där, blir recensionen av middagen på Paris sunkigaste bistro också ett avtryck. Jag tycker alltså – alltså finns jag! Eller så är vi bara duktiga, ansvarstagande konsumenter som vill hjälpa våra medmänniskor att fatta kloka köpbeslut, vad vet jag? Men en liten del av mig väntar på den dagen då vi tre minuter efter vårt köp återvänder till butiken med frågan: Hur upplevde ni mig som kund? Glad gubbe? Sur gubbe?