”City Gross har glömt människorna bakom”

– Att vi måste spara är en sak. Det är hur det har gjorts som är fruktansvärt. Det är ett enormt svek, säger Markus Gustavsson, som suttit med i förhandlingarna från fackets sida och den som förlorat flest timmar, 16 timmar i veckan.

”Vi är den familjeägda svenska utmanaren inom dagligvaruhandeln. Vi bygger vår framgång på medarbetare som brinner för mat och vill lite mer varje gång.” Texten står skriven på väggen i lunchrummet på City Gross i Norrköping. Det är så här livsmedelskedjan förklarar vilka de är.

Eller kanske var. För på stormarknaden i Norrköping har många anställda tappat lusten att göra någonting utöver det nödvändiga. Nära hälften av dem har nyligen fått gå ner i tid – utan att riktigt begripa varför. Ingen förstår logiken när turordningen i lagen om anställningsskydd inte följts och det fanns andra lösningar. Fackklubben hade förslag på hur schemat skulle kunna fungera utan hyvling.
– Jag har skickat mina barn sjuka till skolan. Jag har jobbat för två. Jag har sprungit och jobbat. I tio år har jag gjort det för City Gross skull. Varför då? Det finns ingen vettig förklaring till det här. Jag är så besviken, säger en kvinna som vill vara anonym.

Hon är en av de 28 som väntade på att bli uppkallade till butikschefen i förra veckan. Där fick de veta hur många timmar just de skulle förlora.

Vid frukt- och gröntavdelningen står Laura Andzane. Även hon kallades upp till chefen. Åtta timmar i veckan förlorade hon. På nätterna har hon mardrömmar. Hon talar med sin chef. Ställer samma fråga hela tiden: Varför? Varför just jag?
– Mitt drömliv slogs sönder från en dag till en annan. Vi har precis köpt hus. Min man ska börja plugga. Jag har tre barn.

Rosita Jakobsson förlorade strax över två timmar. Det är inte den ekonomiska förlusten som gör henne arg. Utan att erfarenhet, engagemang och år i butiken inte har spelat någon roll. Den orättvisan har hon svårt att smälta.
– Jag var med och byggde upp den här butiken för tio år sedan. Jag har brunnit för City Gross. Gett allt. Det är borta nu. Varför ska jag – vi – ge allt nu. Det spelar ju ändå ingen roll.

Hon är inte ensam om att känna så. Under förmiddagen Handelsnytt är i butiken uttrycker många just det. Att prestation och år i butiken inte spelar någon roll. Du kan ändå förlora din trygghet. Många är också oroliga för den kommande tiden. Vad händer nästa gång City Gross behöver spara? Hur mycket kommer de att behöva gå ner då?

Flera är också oroliga för framtiden i ett större perspektiv. Ska deras barn behöva ha tre jobb för att klara sig?
– Jag var i Spanien förra veckan. När vi skulle resa hem hade jag sådan fruktansvärd ångest. Jag har aldrig upplevt sådan ångest. Det bara malde, säger Stefan Jonsson.

Han letar nytt jobb.
– Det tror jag alla gör. Jag vill ha ett jobb där man strävar efter att bli bättre och hela tiden kan utveckla sig själv. Så känns det inte här längre. Vad man gör spelar ingen roll.

Stefan Johnsson och flera av hans kollegor undrar också hur arbetsgivare resonerar när de tycks glömma bort människorna bakom lönekostnaderna.
– En personal som mår dåligt presterar sämre och resultatet blir ju därefter. Jag tror också att sjukskrivningar på grund av mental ohälsa kommer att öka och kostnaden för det kommer vara stor. Klart jag har ångest, säger Stefan Jonsson.

När klockan närmar sig två går de anställda som kan till lunchrummet. Linda Palmetzhofer, Handels 1:e vice förbundsordförande och Sören Söderman, ombudsman från förbundskontoret, har kommit för att visa sitt stöd och ge en kram.
– Jag önskar jag hade ett trollspö att ändra allt med. Men vi ska kämpa vidare. Handels accepterar inte hyvling, sa Linda Palmetzhofer.

På City Gross i Norrköping är en psykolog från företagshälsovården akutinkallad. På fredag tar hen emot personal som behöver prata om hyvlingen.