Humor och svärta i Malins bilder

När Malin Biller går och handlar håller hon ögon och öron öppna: Vad tänker tjejen i kassan på? Vad sa den stroppiga kunden till henne? Vilka knep har femtonåringen som försöker köpa öl?

– Jag tjuvlyssnar och tjuvkikar ofta. Sen skriver jag ner det i idéboken som jag alltid har med mig, förklarar hon.

Inspiration kan också komma från webbforum eller tidningsartiklar, inte minst i Handelsnytt. I sin ateljé skissar hon först i blyerts och tecknar därefter strippen i tusch. Sen skannar hon in och färglägger i datorn.

Det var för tio år sedan – i december 2007 – som den första strippen av ”Kajsas kassaovanor” publicerades i Handelsnytt. Hjältinnans namn och egenskaper lånade Malin från sin kompis Kajsa.

– Hon är lite av en Pippi Långstrump. Stark, frispråkig, snäll och väldigt rolig.

Sådan är serie-Kajsa också, men med tiden har hon utvecklats till en alldeles egen karaktär. Kajsa har en rik tankevärld som hjälper henne att hantera utmaningarna i butikskassan: snorkiga kunder, fräcka snattare, giftiga kvitton. Arbetsrotation, legkontroller, mensbesvär…

– Jag beundrar dem som jobbar i butik. Trevliga, snälla med stort tålamod. Själv hade jag aldrig stått ut, säger tecknaren som gjort korta inhopp i butiksarbete och telefonförsäljning.

– Jag är inte tillräckligt hårdhudad.

Hård hud har däremot Gittan, Kajsas äldre arbetskamrat och Malin Billers egen favoritkaraktär.

– Gittan bryr sig inte om flärd, hon är kärv på ytan och kan vara elak. Men hon kräver att rätt ska vara rätt. Om man ska gå i strid med någon är det bra att ha henne med sig, säger Malin som säger sig ha mött många Gittan genom livet.

Hon hoppas att butiksanställda ska känna igen sig och bli stärkta av hennes komiska gestaltning av deras arbetsvardag. Kvitto på det har hon fått när hon sett sina seriestrippar uppklistrade bakom kassan där hon handlat. Men hon brukar inte tala om att det är hon som skapat serien.

– En gång gjorde jag det. ”Jaha” blev svaret. Sen dess är jag tyst.

Sin stil beskriver Malin Biller som naiv och sin humor som barnslig och glad. Samtidigt finns där en svärta. Ungefär som hos Gustaf Fröding, nationalskalden som är hennes husgud, och vars dikter hon illustrerat i en hel seriebok.

– Jag dras till Frödings blandning av mörker och ljus, känsligheten, snällheten och sympatin för de kantstötta.

Sitt eget mörker har hon gestaltat i den självbiografiska serieromanen ”Om någon vrålar i skogen”, som skildrar en uppväxt med utanförskap, ätstörningar och övergrepp. Boken som kom ut 2010 blev hennes seriösa genombrott och ledde till att hon fick prata om sina upplevelser i många sammanhang. Till slut tröttnade hon, men med #metoo-rörelsen har tankarna väckts till liv igen. I höst har hon tagit initiativ till en antologi om sexuella övergrepp där hon själv ska bidra med en ny tecknad serie.

– Ämnet kommer alltid att vara aktuellt, tyvärr.

Skräplitteratur kallades de serier hon frossade i som barn. I dag har genren fått alltmer finkulturell aura och vuxnare publik. Malin Billers egen produktion har gått från oborstade barnserier som ”Prutt-Lucia” till tecknade tolkningar av klassiska diktare som Birger Sjöberg.

Men det grovkornigt burleska ligger henne fortfarande varmt om hjärtat. Ett av sina tramsigaste album har hon tillägnat en cancersjuk kvinna som vittnat om hur hon skrattat halvt ihjäl sig åt Billers bisarra strippar.

– Jag tycker humorserier är lika fint som det mer litterära. Det viktiga är att läsaren känner något.